Point-and-Click #4: The Walking Dead
Har varken läst serietidningen eller sett TV-serien men när ett peka-klicka-spel toppade Aftonbladets lista över 2012 års spel fick jag ju lova att testa:
Titel: The Walking Dead
År: 2012
Utvecklare: Telltale Games
Den förre universitetsprofessorn Lee Everett sitter i en polisbil på väg till fängelse efter att ha mördat sin frus älskare. Plötsligt kör polisbilen in i en person som irrat sig ut på motorvägen och därefter kraschar bilen in i skogen. Lee överlever men inte polisen. Eller? Polisen kommer tillbaka från de döda och han är långt ifrån den enda zombien i skogen. Lee lyckas komma undan och stöter på 8åriga Clementine som gömmer sig i sitt hus i väntan på att hennes föräldrar ska komma hem. Tillsammans försöker de överleva zombie-epidemin med hjälp av andra överlevande som de stöter på.
Story: 5/5
The Walking Dead har i grunden en bra story om en grupps kamp för överlevnad och konflikterna i gruppen men det som gör att det här blir en femma är att man som spelare styr ganska mycket hur storyn ska se ut. Dialogen, saker man gör och beslut man fattar bestämmer hur de andra karaktärerna ser på dig och beter sig i olika lägen. Hade önskat att man fick styra ännu mer men jag nöjer mig ändå hur mästerligt utformad story-berättandet är.
Huvudkaraktär: 4/5
Lee är en mycket intressant karaktär och just det att man spelar den som innan zombies börjar dyka upp var en fälld mördare och nu ska försöka vara good guy och ta hand om en liten tjej. Clementine är en väldigt bra motpol till Lee även om röstskådespelaren är lite jobbig stundtals.
Biroller: 4/5
The Walking Dead är fylld av färgstarka sekundära karaktärer. Vissa hänger inte med så länge men alla lyckas ändå göra intryck och man känner ganska snabbt för eller mot personerna som följer med på vägen.
Grafik: 2/5
Jag förstår att de försökt fått till någon slags serietidnings-look i spelet men jag tycker inte riktigt att den funkar. Det ser ofta ganska fult och även om det vägs upp av snygga animationer så får spelet grafikmässigt inte mer än godkänt.
Svårighetsgrad: 2/5
Ett lågt betyg här innebär alltså att det är ganska lätt spel, ingen större utmaning. Det enda svåra rent gameplay-mässigt är en del quick-time-events där man ska trycka på en zombie vid rätt tidpunkt så att man dödar den. Själva point-and-click-problemlösar-delen är oftast enkel eller väldigt enkel. Lite tråkigt. utmaningen i spelet ligger istället i svåra beslut man ställs inför i dialog och diverse prekära lägen.
Total: 5/5
Kan man gråta till ett dataspel? Telltale Games är kända för att ha tagit tillbaka point-and-click-genren via sina episodbaserade spel och The Walking Dead är även det uppbyggd som en serie i fem delar, och det är inget annat än en interaktiv TV-serie. En väldigt bra sådan med en stark story, bra dialog och starka karaktärer som man har väldigt lätt att bry sig om. Och det blir såklart ännu lättare att få en connection till de animerade personerna då man själv väljer vad som ska hända med dem, vilka man ska hjälpa, vilka man ska rädda och vilka man ska låta dö. Jag längtade redan under första episoden till jag kunde börja om från början och göra andra val. Rent spelmässigt är The Walking Dead kanske en 3:a på sin höjd, men som interaktiv berättelse är det fan Hysén-klass så slutbetyget blir trots allt full pott. Längtar redan till säsong 2.
Och ja, jag grät i slutet.
Point-and-Click #3: Broken Sword II: The Smoking Mirror
Titel: Broken Sword II: The Smoking Mirror
År: 1997
Utvecklare: Revolution Software
Ett halvår efter första spelet så besöker George och Nico en professor som kanske kan berätta något om en Maya-artefakt som Nico fått tag på. Professorn syns inte till och istället blir Nico kidnappad och George bunden i ett brinnande hus. Efter att båda klarat sig så leder denna incident till en resa till centralamerika och letandet efter ett mystiskt företag som ligger bakom kidnappningen och svaret på vad artefakten är till för.
Story: 3/5
Charles Cecil, som även gjorde första spelet, går här ifrån tempelherre-temat och det blir tyvärr inte riktigt lika bra. Det är återigen en för det mesta ganska spännande berättelse men den är inte riktigt lika fokuserad som sin föregångare.
Huvudkaraktär: 3/5
George Stobbart kör väl på i samma stil som i första spelet det som är nytt här är att Nico flyttats upp till huvudkaraktär också. Hon är ett bra komplement till George och deras samspel får en större roll i detta spel vilket är trevligt
Biroller: 2/5
Broken Sword 2 har betydligt färre starka karaktärer än vad första spelet har. Några kommer tillbaka och de är ganska trevliga men de flesta nya karaktärerna har potential att vara intressanta men lyckas aldrig riktigt slå igenom. Framförallt är detta spels skurk, Karzac, inte alls i närheten av Khan vilket är trist.
Grafik: 4/5
Ser mer eller mindre identiskt ut som ettan, lika vackert alltså. De nya sydamerikanska miljöerna är färgrika och vackra.
Svårighetsgrad: 3/5
Det var längesen jag spelade BS2 och det här var första gången jag spelade den ett år gamla remastrade versionen. Precis som första spelets nyutgåva så har det blivit lättare, att man kan dö har även här tagits bort (vad det verkar) och ett alldeles för svårt skogs-labyrint-pussel har förenklats (vilket iofs är bra). Kom inte ihåg alla pussel så jag fick faktiskt ta till det nya hintsystemet några gånger.
Total: 4/5
Broken Sword 2 är ju inte lika bra som ettan men om man inte ska jämföra utan se det som ett eget spel så kan det inte få något annat än en fyra i betyg. Gameplay-mässigt och grafik-mässigt så är det minst lika bra som första spelet men det faller lite på att storyn inte riktigt är så fokuserad och bra och att sidokaraktärerna inte är så minnesvärda. Riktigt spelvärd uppföljare är det i vilket fall som helst.
Next up: Inte bestämt om det blir 3:an (som inte är så bra), om jag ska ta itu med Monkey Island-serien eller om jag ska testa något nyare spel.
Top 100 2011
Förra årets lista blev en succé, eller tja den var skoj att göra iaf, så tanken är att gamusicineasts lista över dom bästa låtarna det gångna året ska bli en årlig tradition. 69 album och 744 låtar har varit med i urvalet och nu är mina 100 favoriter utvalda. Hur listan kommer att se ut exakt vet jag inte riktigt själv än men jag har ett hum om var låtarna kommer placera sig. Platserna 91-100 är åtminstone klar och ett inlägg om dessa bör komma upp lite senare ikväll. Saknas det någon låt så är det möjligt att jag inte hört den och isf tar jag gärna mot tips. Det är också möjligt att jag inte tycker om den så mycket eller att något annat skäl ligger bakom frånvaron och om så är fallet så kan jag bara säga tough luck.
Spotify-listan som medföljer är för tillfället tom men kommer så klart fyllas på allt eftersom nya inlägg kommer upp här. Den är dock redan tillgänglig här om ni vill subscriba på en gång och vara först med nya låtarna på listan.
Inspiration funnen
Brist på inspiration har varit anledningen till att det endast sporadiskt har skrivits här senaste året. Har velat börja skriva ett tag nu men samtidigt inte riktigt känt för det men nu har jag förhoppningsvis funnit lite inspiration igen. Jag har åtminstone diverse "projekt" på gång, i alla tre områden som försöker täckas i denna blogg.
I spelväg så har jag äntligen kommit igång med Mass Effect 2, hade problem att föra över min karaktär från första Mass Effect och den spelskivan har varit repig och besvärlig att få igång så uppföljaren har dessvärre bara legat och samlat damm fram till nu alltså. Med tanke på att jag la 25 timmar på att klara första spelet (dock utan att för den delen klara majoriteten av spelet) så blir det nog ett gäng timmar med 2an också.
På musikfronten så har jag dragit igång arbetet på Top 100 låtar 2011. Förra årets lista var svår men kul att göra och med tanke på den relativt fina responsen jag fick på den så tänkte jag försöka göra det här till en tradition. I fjol satte jag igång väldigt sent men nu har jag alltså redan nu börjat lyssna genom årets musik för att sålla ut dom bästa låtarna. Nån gång i Januari ska jag väl försöka vara klar med listan och redovisa här och på spotify.
Jag har varit väldigt dålig på att se på film senaste tiden och mitt ständiga projekt att kolla genom min filmsamling från A-Ö har gått lite i stå så därför inledde jag ett nytt filmprojekt nämligen att se alla Disney Classics. Såg snövit igår och ska lämna en kortare rapport på den strax. Pinocchio är nästa på tur.
Utöver detta så har jag även tagit itu med att börja läsa Liftarens guide till galaxen. Kanske blir någon slags redogörelse av den också när den är utläst.
Väl mött
I spelväg så har jag äntligen kommit igång med Mass Effect 2, hade problem att föra över min karaktär från första Mass Effect och den spelskivan har varit repig och besvärlig att få igång så uppföljaren har dessvärre bara legat och samlat damm fram till nu alltså. Med tanke på att jag la 25 timmar på att klara första spelet (dock utan att för den delen klara majoriteten av spelet) så blir det nog ett gäng timmar med 2an också.
På musikfronten så har jag dragit igång arbetet på Top 100 låtar 2011. Förra årets lista var svår men kul att göra och med tanke på den relativt fina responsen jag fick på den så tänkte jag försöka göra det här till en tradition. I fjol satte jag igång väldigt sent men nu har jag alltså redan nu börjat lyssna genom årets musik för att sålla ut dom bästa låtarna. Nån gång i Januari ska jag väl försöka vara klar med listan och redovisa här och på spotify.
Jag har varit väldigt dålig på att se på film senaste tiden och mitt ständiga projekt att kolla genom min filmsamling från A-Ö har gått lite i stå så därför inledde jag ett nytt filmprojekt nämligen att se alla Disney Classics. Såg snövit igår och ska lämna en kortare rapport på den strax. Pinocchio är nästa på tur.
Utöver detta så har jag även tagit itu med att börja läsa Liftarens guide till galaxen. Kanske blir någon slags redogörelse av den också när den är utläst.
Väl mött
Ny approach
Jag för en lite vilsen jakt på en ny approach för den här bloggen, kanske hittar jag den i Ungern, ska nämligen till Budapest imorgon och förmodligen kommer jag igång med bloggandet igen efter resan. Tills vidare så kan ni njuta av den fantastiska postern till Bröderna Coens kommande westernfilm, True Grit.
På återseende och Köszönöm! (betyder visserligen tack men det är ju hur som helst ett roligt ungerskt ord)
På återseende och Köszönöm! (betyder visserligen tack men det är ju hur som helst ett roligt ungerskt ord)
Livet leker och liket lever
Har jag månne hittat inspiration att göra ett nytt försök med denna fantastiska blogg? Jag gör ett försök iaf!
Det är ju tre veckor kvar till Way Out West och det kändes som jag borde ha någon slags rapportering från festivalen, sjukt många bra artister är det som kommer till Slottsskogen och förgyller Augustihelgen 13-14. Jag kommer fram till dess att ha en liten nedräkning på de 10 akter jag ser fram emot mest.
Det är drygt 4 månader sedan jag senast skrev i bloggen, då var jag nyss hemkommen från Skottland och livet lekte. Sedan dess har livet lekt vidare och det har hänt väldigt mycket, både på ett personligt plan och på ett musik/film/spelmässigt plan. Jag har inte riktigt bestämt om jag ska skriva ordentligt om vad som hänt sedan mitten av mars men lite kort har det varit en del spelningar nämligen: Mumford & Sons (igen), Shout Out Louds, Angus & Julia Stone och Juliette Lewis. Efter Skottlands-resan fick jag ett ryck och upptäckte en hel drös nya band och det känns som våren helt klart har gått i musikens tecken.
Det har inte blivit så mycket filmtittande, ett par biofilmer, men jag hoppas kunna avlägga en rapport på Christopher Nolans Inception till veckan. Annars kommer filmarkivet att fyllas på allt eftersom med de filmer jag sett hemma i soffan.
På spel fronten så har det inte hänt så jättemycket heller förrän till för nån vecka sedan när mitt Xbox tog ner skylten. Passande nog släppte Microsoft den nya slimmade versionen av 360:n strax efteråt så en sådan är nu inhandlad och i samma veva skaffade jag Mass Effect 2 och Final Fantasy 13.
Som sagt så hoppas jag att inspirationen och motivationen finns här så att det kan bli lite kontinuerligt skrivande framöver, kan ju vara bra att få igång skrivandet nu när jag kommit fram till att det är den journalistiska banan jag vill ge mig in på så småningom.
Väl mött!
Det är ju tre veckor kvar till Way Out West och det kändes som jag borde ha någon slags rapportering från festivalen, sjukt många bra artister är det som kommer till Slottsskogen och förgyller Augustihelgen 13-14. Jag kommer fram till dess att ha en liten nedräkning på de 10 akter jag ser fram emot mest.
Det är drygt 4 månader sedan jag senast skrev i bloggen, då var jag nyss hemkommen från Skottland och livet lekte. Sedan dess har livet lekt vidare och det har hänt väldigt mycket, både på ett personligt plan och på ett musik/film/spelmässigt plan. Jag har inte riktigt bestämt om jag ska skriva ordentligt om vad som hänt sedan mitten av mars men lite kort har det varit en del spelningar nämligen: Mumford & Sons (igen), Shout Out Louds, Angus & Julia Stone och Juliette Lewis. Efter Skottlands-resan fick jag ett ryck och upptäckte en hel drös nya band och det känns som våren helt klart har gått i musikens tecken.
Det har inte blivit så mycket filmtittande, ett par biofilmer, men jag hoppas kunna avlägga en rapport på Christopher Nolans Inception till veckan. Annars kommer filmarkivet att fyllas på allt eftersom med de filmer jag sett hemma i soffan.
På spel fronten så har det inte hänt så jättemycket heller förrän till för nån vecka sedan när mitt Xbox tog ner skylten. Passande nog släppte Microsoft den nya slimmade versionen av 360:n strax efteråt så en sådan är nu inhandlad och i samma veva skaffade jag Mass Effect 2 och Final Fantasy 13.
Som sagt så hoppas jag att inspirationen och motivationen finns här så att det kan bli lite kontinuerligt skrivande framöver, kan ju vara bra att få igång skrivandet nu när jag kommit fram till att det är den journalistiska banan jag vill ge mig in på så småningom.
Väl mött!
Let's reboot this franchise...
Jag skulle kunna säga att avsaknaden av blogginlägg beror på att all tid går till att ladda för en fantastisk livevår. Det är bara delvis sant dock. Mest har jag bara inte orkat skriva på sistone tyvär, men det ska det bli ändring på, men ja det kommer bli en fantastisk livevår. Dessa spelningar är inbokade:
17/2 Swell Season (GBG)
27/2 Markus Krunegård (GBG)
3/3 Mumford & Sons (Glasgow)
kanske 13/3 Josh Rouse (GBG)
12/4 Mumford & Sons (STHLM)
15/4 Shout Out Louds (GBG)
ca 30/4 Angus & Julia Stone (Köpenhamn)
Det är ganska fullspäckat schema framöver med andra ord. Jäkligt kul ska det bli iaf! Men nu över till bloggandet. Det finns en hel del att skriva om, en hel del filmer har setts, däribland Where the Wild Things Are på bio, oscarsgalan närmar sig och jag har fotfarande bara kommit halvvägs på min sammanfattning av 09 och 00-talet. Så ge inte upp, jag har mycket att komma med, det tar bara lite tid ibland.
17/2 Swell Season (GBG)
27/2 Markus Krunegård (GBG)
3/3 Mumford & Sons (Glasgow)
kanske 13/3 Josh Rouse (GBG)
12/4 Mumford & Sons (STHLM)
15/4 Shout Out Louds (GBG)
ca 30/4 Angus & Julia Stone (Köpenhamn)
Det är ganska fullspäckat schema framöver med andra ord. Jäkligt kul ska det bli iaf! Men nu över till bloggandet. Det finns en hel del att skriva om, en hel del filmer har setts, däribland Where the Wild Things Are på bio, oscarsgalan närmar sig och jag har fotfarande bara kommit halvvägs på min sammanfattning av 09 och 00-talet. Så ge inte upp, jag har mycket att komma med, det tar bara lite tid ibland.
Sjukdom
Sjukdom, kanske svinfluensan, sätter för tillfället stopp för bloggandet men jag hoppas snart vara i fin (blogg)form igen. Mars Volta och lite annat väntar som sagt och en Best Games Ever-lista håller på att framställas. Så sit tight och på återseende.
Back on track...
Nyss hemkommen från en liten semester hemma i övik som gjort att bloggen varit inaktiv några dagar och innan dess har det varit Modern Warfare 2 och Assassin's Creed 2 som gett mig skrivkramp innan jag ens börjat skriva. Men två spel plus The Mars Volta som jag såg i Stockholm på vägen tillbaka hit till Göteborg kommer jag skriva om dom närmsta dagarna.
500 ord om Kvartal 3 2009
Liten recap av Juli, Augusti och September som mestadels bestod av vitt skilda spelningar och mycket film i tysk miljö.
18/7
Först ut var hårdrocksfestivalen Sonisphere i ett regningt, lerigt och kallt Hultsfred. Det var tre grupper jag var där för; The Hives, Mastodon och Metallica. Inledde gjorde Mastodon som, hyggligt berusade, levererade en underbar konsert i ett ösregn som snarare förhöjde än förstörde konserten. Både gammalt och nytt på setlisten där Blood and Thunder och Crak the Skye stod ut mest.
När The Hives spelade stod jag längst bak vilket inte gör gruppen rättvisa men det är alltid kul att se The Hives live ändå.
Metallica avslutade kvällen och levererade i vanlig ordning. Dom rutinmässiga nummren var det inga fel på, spåren från den senaste skivan, tom tråkiga låter som Broken, Beat & Scarred och Cyanide, var grymma live och sedan att dom spelade rariteter Last Caress, Hit the Lights och framförallt Dyers Eve gör att jag har sett allt som behöver ses med Metallica.
30/7
Innan juli tog slut hann jag med att ta en sista minuten-trip till huvudstaden för att se mitt favoritband för tillfället TV on the Radio. Det var värt varje krona. Brooklyn-gruppen gav en sagolik spelning på Debaser. 15 låtar spelades fördelat på deras samlade diskografi med merparten från deras underbara, senaste Dear Science (Förutom min favorit Stork & Owl, det enda "dåliga" med konserten). Magi på högsta nivå.
18-19/9
Helgen bjöd först på nya zeeländska The Datsuns på Henriksberg. Extremt liten lokal som passade utmärkt att röja till deras Hellacopters-inspirerande rock, inte minst när dom som sista nummer kör på med min favorit Why Are You Stamping Your Foot For?
Dagen efter var det den årliga Lisebergs-konserten med Håkan H. Sjukt mycket folk var där vilket gjorde att jag stora delar av konserten inte såg nånting alls. Men vad gör det när musiken är så bra och inget gör mig som hitflyttad så göteborgsk som en patriotisk verision av Känn ingen sorg för mig Göteborg.
Augusti bestod till störst del av en europa-resa där jag bl a lyckades besöka tyska filmmuseet i Berlin som var mycket intressant. Tyskland har varit aktiva i filmindustrin från första början med små filmexperiment vid förra sekelskiftet via tysk expressionism på 20 och 30-talet, nazismens järnhand över tyska filmindustrin och vidare fram till dagens tyska filmskapare. Väl värt ett besök om ni är i Berlin.
Enda biobesöket under tredje kvartalet var Quentin Tarantino's Inglourious Basterds. Jag blir alltid kluven till Quentin's filmer utan att kunna sätta fingret på varför, jag gillar dom allihop men har någon konstig känsla efter jag sett dom. Mest störande för mig i Basterds var det onödiga grafiska våldet. Våld och Quentin har ju gått hand i hand sen första början men våldet har aldrig varit lika onödigt och tydligt som i Basterds (Visst blodet sprutar åt alla håll i Kill Bill men det är en annan sak när det är en homage till asiatiskt splatter). Annars en riktigt bra film som sagt. 8/10
Ny adress. Samma blogg.
Min blogg med samma namn som denna som jag hade på blogspot.com dog tyvär ut i förtid. Jag hade många bra idéer och planer för den bloggen så det var trist och utan egentlig anledning mer än brist på inspiritaion som fick bloggar-ambitioner på fall. Nu har jag däremot fått ett skäl att skriva (mer om det någon gång i framtiden dock) vilket jag tror ska få inspirationen att flöda.
För nytillkomna läsare som missade gamusicineast.blogspot.com så kommer här en kort presentation:
Games + music + cinema = Gamusicineast
Här kommer jag skriva om filmerna jag ser, musiken jag lyssnar på och spelen jag spelar. Det blir listor, recensioner och annat smått och gått om både gammalt och nytt och diverse inom dessa tre områden. Känn er välkomna och välkomna åter!
/Gamusicineast
För nytillkomna läsare som missade gamusicineast.blogspot.com så kommer här en kort presentation:
Games + music + cinema = Gamusicineast
Här kommer jag skriva om filmerna jag ser, musiken jag lyssnar på och spelen jag spelar. Det blir listor, recensioner och annat smått och gått om både gammalt och nytt och diverse inom dessa tre områden. Känn er välkomna och välkomna åter!
/Gamusicineast
