Point-and-Click #4: The Walking Dead
Har varken läst serietidningen eller sett TV-serien men när ett peka-klicka-spel toppade Aftonbladets lista över 2012 års spel fick jag ju lova att testa:
Titel: The Walking Dead
År: 2012
Utvecklare: Telltale Games
Den förre universitetsprofessorn Lee Everett sitter i en polisbil på väg till fängelse efter att ha mördat sin frus älskare. Plötsligt kör polisbilen in i en person som irrat sig ut på motorvägen och därefter kraschar bilen in i skogen. Lee överlever men inte polisen. Eller? Polisen kommer tillbaka från de döda och han är långt ifrån den enda zombien i skogen. Lee lyckas komma undan och stöter på 8åriga Clementine som gömmer sig i sitt hus i väntan på att hennes föräldrar ska komma hem. Tillsammans försöker de överleva zombie-epidemin med hjälp av andra överlevande som de stöter på.
Story: 5/5
The Walking Dead har i grunden en bra story om en grupps kamp för överlevnad och konflikterna i gruppen men det som gör att det här blir en femma är att man som spelare styr ganska mycket hur storyn ska se ut. Dialogen, saker man gör och beslut man fattar bestämmer hur de andra karaktärerna ser på dig och beter sig i olika lägen. Hade önskat att man fick styra ännu mer men jag nöjer mig ändå hur mästerligt utformad story-berättandet är.
Huvudkaraktär: 4/5
Lee är en mycket intressant karaktär och just det att man spelar den som innan zombies börjar dyka upp var en fälld mördare och nu ska försöka vara good guy och ta hand om en liten tjej. Clementine är en väldigt bra motpol till Lee även om röstskådespelaren är lite jobbig stundtals.
Biroller: 4/5
The Walking Dead är fylld av färgstarka sekundära karaktärer. Vissa hänger inte med så länge men alla lyckas ändå göra intryck och man känner ganska snabbt för eller mot personerna som följer med på vägen.
Grafik: 2/5
Jag förstår att de försökt fått till någon slags serietidnings-look i spelet men jag tycker inte riktigt att den funkar. Det ser ofta ganska fult och även om det vägs upp av snygga animationer så får spelet grafikmässigt inte mer än godkänt.
Svårighetsgrad: 2/5
Ett lågt betyg här innebär alltså att det är ganska lätt spel, ingen större utmaning. Det enda svåra rent gameplay-mässigt är en del quick-time-events där man ska trycka på en zombie vid rätt tidpunkt så att man dödar den. Själva point-and-click-problemlösar-delen är oftast enkel eller väldigt enkel. Lite tråkigt. utmaningen i spelet ligger istället i svåra beslut man ställs inför i dialog och diverse prekära lägen.
Total: 5/5
Kan man gråta till ett dataspel? Telltale Games är kända för att ha tagit tillbaka point-and-click-genren via sina episodbaserade spel och The Walking Dead är även det uppbyggd som en serie i fem delar, och det är inget annat än en interaktiv TV-serie. En väldigt bra sådan med en stark story, bra dialog och starka karaktärer som man har väldigt lätt att bry sig om. Och det blir såklart ännu lättare att få en connection till de animerade personerna då man själv väljer vad som ska hända med dem, vilka man ska hjälpa, vilka man ska rädda och vilka man ska låta dö. Jag längtade redan under första episoden till jag kunde börja om från början och göra andra val. Rent spelmässigt är The Walking Dead kanske en 3:a på sin höjd, men som interaktiv berättelse är det fan Hysén-klass så slutbetyget blir trots allt full pott. Längtar redan till säsong 2.
Och ja, jag grät i slutet.
Point-and-Click #3: Broken Sword II: The Smoking Mirror
Titel: Broken Sword II: The Smoking Mirror
År: 1997
Utvecklare: Revolution Software
Ett halvår efter första spelet så besöker George och Nico en professor som kanske kan berätta något om en Maya-artefakt som Nico fått tag på. Professorn syns inte till och istället blir Nico kidnappad och George bunden i ett brinnande hus. Efter att båda klarat sig så leder denna incident till en resa till centralamerika och letandet efter ett mystiskt företag som ligger bakom kidnappningen och svaret på vad artefakten är till för.
Story: 3/5
Charles Cecil, som även gjorde första spelet, går här ifrån tempelherre-temat och det blir tyvärr inte riktigt lika bra. Det är återigen en för det mesta ganska spännande berättelse men den är inte riktigt lika fokuserad som sin föregångare.
Huvudkaraktär: 3/5
George Stobbart kör väl på i samma stil som i första spelet det som är nytt här är att Nico flyttats upp till huvudkaraktär också. Hon är ett bra komplement till George och deras samspel får en större roll i detta spel vilket är trevligt
Biroller: 2/5
Broken Sword 2 har betydligt färre starka karaktärer än vad första spelet har. Några kommer tillbaka och de är ganska trevliga men de flesta nya karaktärerna har potential att vara intressanta men lyckas aldrig riktigt slå igenom. Framförallt är detta spels skurk, Karzac, inte alls i närheten av Khan vilket är trist.
Grafik: 4/5
Ser mer eller mindre identiskt ut som ettan, lika vackert alltså. De nya sydamerikanska miljöerna är färgrika och vackra.
Svårighetsgrad: 3/5
Det var längesen jag spelade BS2 och det här var första gången jag spelade den ett år gamla remastrade versionen. Precis som första spelets nyutgåva så har det blivit lättare, att man kan dö har även här tagits bort (vad det verkar) och ett alldeles för svårt skogs-labyrint-pussel har förenklats (vilket iofs är bra). Kom inte ihåg alla pussel så jag fick faktiskt ta till det nya hintsystemet några gånger.
Total: 4/5
Broken Sword 2 är ju inte lika bra som ettan men om man inte ska jämföra utan se det som ett eget spel så kan det inte få något annat än en fyra i betyg. Gameplay-mässigt och grafik-mässigt så är det minst lika bra som första spelet men det faller lite på att storyn inte riktigt är så fokuserad och bra och att sidokaraktärerna inte är så minnesvärda. Riktigt spelvärd uppföljare är det i vilket fall som helst.
Next up: Inte bestämt om det blir 3:an (som inte är så bra), om jag ska ta itu med Monkey Island-serien eller om jag ska testa något nyare spel.
