Gamusicineast

Alice in Wonderland (1951)

Good guy: Alice 2/5
Finns inte så mycket att säga om henne egentligen. Plus ska hon ha som lyckas drömma all denna craziness. (oops spoiler)

Bad guy: Queen of Hearts 2/5
Känns ganska så jolly för att vara bad guy, verkar mest vilja spela krocket, med flamingos som klubbor och igelkottar som klot bör tilläggas dock. Hon tappar dessutom humöret väldigt lätt och har en förkärlek för halshuggningar. Hon är nog ganska elak ändå.

Love interest: King of Hearts 3/5
Då det är brist på kärlek för hjälten så får jag helt enkelt ta skurkens love interest för en gångs skull. Inte för att det är så mycket kärlek mellan dom båda men dom verkar ju vara gift åtminstone. Jag gillar kungen i alla fall. Han är väldigt hunsad men försöker få någon slags ordning i kaoset som drottningen skapar utan att göra alltför mycket väsen av sig.

Comic relief: Alla andra karaktärer 2/5
Alice stöter på en mängd udda karaktärer i Underlandet. Vissa är roliga, andra är störda och vissa är mest störande. Cheshire Cat och The Dodo (som står för repliken "Ahoy! And other nautical expressions!") hör till favoriterna medan man vill att scenen med Mad Hatter och March Hare bara ska ta slut efter ett tag.

Musical numbers: 3/5
Många låtar avverkas i denna film och ganska många av dom är rätt skoj. Gillar framförallt the Dodos inledande två små sångnummer.

Total: 2/5
Svårt att betygsätta denna film. Man gillar ju det absurda och fantasifulla för det mesta men ibland så blir det lite för mycket ibland och det faktum att det inte finns någon story drar betyget något. Mycket stark tvåa eller svag trea, vad låter bäst? Äh, kör på en stark tvåa.


Next up: Peter Pan

Har alltid undrat varför Cinderella heter Askungen på svenska. Så här är det; Den franska originaltiteln till Charles Perraults saga är Cendrillon efter franska ordet Cendre som betyder aska. Now you know, and knowing is half the battle.



Cinderella (1950)

Good guy: Cinderella 2/5
Söt, snäll och godhjärtad. Man kan ju inte annat än att lida med henne för allt hon får stå ut med.

Bad guy: Lady Tremaine 4/5
Om Drottningen i Snövit inte hade mycket till motiv för sina elakheter så har Cinderellas styvmoder inget motiv whatsoever. She's just one evil bitch helt enkelt. Så fort Cinderellas pappa dör så känner hon att det är läge att förstöra den unga tjejens liv för att, ja som sagt ingen vet varför. Det faktum att hon är så iskall medan hon gör det gör att man hatar henne ännu mer. Och hennes blick, jag får nog svårt att sova inatt.

Love interest: Prince Charming 1/5
Fram till att han träffar Cinderella, då han väl ändå visar att han är heterosexuell, förstår man inte varför inte hans far fattar att han är gay (alltså nutidens innebörd av ordet inte dåtidens). Är med väldigt lite i filmen och är intetsägande.

Comic relief: Jaq & Gus 2/5
Ännu sötare på engelska nästan, framförallt Gus. Gillar deras dialekter annars kanske inte så roliga.

Musical numbers: 3/5
The Work Song håller ju fortfarande även om man hör den varje jul. Även den kanske är snäppet bättre på engelska. I övrigt ganska småtrevliga sånger om än ingen man blir alldeles förälskad i.

Total: 3/5
Vet inte om det jag tycker mer om denna än vad jag hade gjort om jag inte sett dom sex senaste Disney-filmerna alldeles innan, kanske. Jag gillar Cinderella hur som helst. Vet inte riktigt varför men en det är ju en klassisk saga som berättas på ett hyffsat charmigt sätt och på slutet rycks jag med i spänningen även fast jag vet hur det ska sluta. I vilket fall så är Disney tillbaka på rätt spår i och med denna filmen, den första sedan Bambi som stolt kan betitla sig Classic.

Det susar i säven vs. Sleepy Hollow



The Adventures of Ichabod and Mr. Toad (1949)

Good guy: Ichabod Crane 1/5
Den oväntade kvinnokarlen är i denna version av Sleepy Hollow rätt tråkig. Vill dessutom bara ha bruden för hennes pappas pengar.

Bad guy: Brom Bones 2/5
Även om det aldrig sägs rakt ut så talar det mesta för att Ichabods rival om flickan är den som klär ut sig till den huvudlöse ryttaren för att skrämma bort herr Crane. Lyckas gör han ju, och ser ganska skrämmande ut när han gör det, så det samt att han har en betydligt trevligare låt än huvudkaraktären ger ett godkänt betyg. Bör också nämna Mr Winky från Susar i säven-segmentet som nästan är lika lömsk och slug som han ser ut.



Love interest: Katrina von Tassel 1/5
Tidigare nämnda kvinnan är alltså unga fröken von Tassel som mest går runt och putar med brösten. Föga intressant karaktär.

Comic relief: Mr Toad 3/5
Skulle ju kanske kunna gå som good guy också men faktum är att han mest går runt och är galen och rolig.

Musical numbers: 2/5
Några småtrevliga låtar i filmen ändå, framförallt Bones spökhistoria-sång som jag redan tagtit upp.

Total: 2/5
Det här är den sista "segment-filmen" av Disney (om man inte räknar Nalle Puh-filmen som kom 77). Jag älskade boken Det susar i säven när jag var liten och Disney gör här en bra adaption av den engelska barnboken med Basil Rathbone som berättare. Roliga karaktärer och en bra historia, något nerkortad i denna version dock. Jag skulle ge den här delen en 3a i betyg. Sleepy Hollow-segmentet är lite sämre men inte jättedåligt. Bing Crosby står för berättandet och sjungandet. Väldigt trogen originalhistorian från 1820 men vet inte om det är bra eller dåligt. Karaktärerna är för tråkiga för att denna del av filmen ska lyfta.
Är mot dom här segment-filmerna som utgör Disney's sämsta och mest bortglömda period men av dom sex filmerna som gjordes mellan 1942 (Saludos Amigos) och denna så är den här är överlägset bäst ändå, stark 2a.


Next up: Cinderella a.k.a. Askungen

Typ som Make Mine Music fast sämre



Melody Time (1948)

Good guy: Pecos Bill 2/5
Sista segmentet i denna film om den extremt skickliga cowboyen Pecos Bill är det bästa fast titelfiguren är kanske inte så minnesvärd. Han får pluspoäng för att han rullar en cigarett enbart med tungans hjälp och tänder den sedan med en blixt han fångar med händerna detta samtidigt som han rider en tornado.

Bad guy: Aracuan Bird (igen) 1/5
Den dryga fågeln gör comeback i ett segment om Samba som jag gisssar blev över från de tidigare Sydamerika-filmerna. Här är Aracuan inte lika rolig. Några hyss kommer han med men väldigt blekt gästspel. Gör inte ens sitt trademark-läte.

Love interest: Slue-Foot Sue 2/5
Pecos Bills kärlek gör en grandiös entré ridandes på en fisk och  hongör sorti genom att studsa till månen. Det måste ju vara värt nånting.

Comic relief: Metafor-killen 1/5
Finns ingen utstuderad comic relief i denna film så jag väljer en av berättarna av Pecos Bill-delen. Han kommer med två härliga metaforer: "Homeless as a poker chip" och "Hungry as a woodpecker with a headache"

Musical numbers: 1/5
Inga speciella låtar värda att nämnas.

Total: 1/5
Bara sista delen med Pecos Bill som är ok annars ytterligare en film fylld med rätt trista segment och sångnummer. Som tur är är det den sista. Åtminstone fram till Fantasia 2000.


Next up: The Adventures of Ichabod and Mr. Toad

Eller på svenska: Pank & Fågelfri!



Fun & Fancy Free (1947)

Good Guy: Bongo 1/5
Cirkusbjörnen som i filmens första historia flyr från fångenskapen och försöker leva i naturen i stället. Tråkig.

Bad guy: Willie the Giant 1/5
"Cruel and selfish" är andra historiens skurks egenskaper. Försöker ta ihjäl Musse, Kalle och Långben men verkar helst vilja förvandla sig till rosa kaniner. Undrar vilken Willie som dom mobbade på Disney genom att först döpa en val och sen en jätte efter honom. Gissar på en stor kille iaf.

Love interest: Lulubelle 1/5
Bongo hittar kärleken men inser inte att han måste bitchslapa henne för att hon ska förstå att han är kär i henne. Ja det är sant.

Comic relief: Edgar Bergen och hans läskiga dockor 1/5
Edgar Bergen berättar den andra historien i filmen där Musse och Co gör en version av Jack and the Beanstalk. Edgar tar hjälp av två svinläskiga buktalardockor, en wiseguy och en retard, som sprider mer rädsla än humor.

Musical numbers: 1/5
Inte mycket att skriva hem om.

Total: 1/5
Två riktigt tråkiga historier kort och gott.


Next up: Melody Time

Typ Fantasia fast med, för sin tid, lite modernare musik.



Make Mine Music (1946)

Good guy: Willie the Whale 2/5
*SPOILER ALERT* Huvudpersonen hämtar jag från sista segmentet i filmen, det om den operasjungande valen Willie, en val som kan sjunga i både tenor, baryton och bas. Samtidigt! En operadirektör tror att valen har slukat en operasångare och vill rädda denne genom att döda valen. Medan Willie tror han sjunger audition för direktören drömmer han sig bort till dom stora operascenerna tills allt får ett abrupt slut då direktören harpunerar valen. Detta måste vara den enda disney-filmen som slutar med att en huvudperson dör även om dom försöker göra det ok genom att berätta att han nu sjunger i himlen.

Bad guy: The wolf 2/5
Nej det blir inte tidigare nämnda operadirektör utan vargen från segmentet Peter & the Wolf som är baserad på en gammal rysk musikalisk saga. Vargen är stor, har crazy ögon och äter upp ankan Sonia som är kompis med huvudkaraktären Peter (tror man iaf, på slutet visar det sig att ankan inte alls blev uppäten).

Love interest: Alice Bluebonnet 1/5
Kommer från ett segment som består av en låt om kärleken mellan två hattar, Johnny Fedora och Alice Bluebonnet. Trist.

Comic relief: Sasha, Sonia & Ivan 1/5
Tillbaka till Peter & the Wolf där Peters kompisar fågeln Sasha, ankan Sonia och katten Ivan får stå för det komiska. Lyckas väl sådär.

Musical numbers: 2/5
Filmen består ju alltså av en mängd på ett eller annat sätt musikaliska segment. Många är tråkiga men Benny Goodman har ett par goa låtar med och det är ganska imponerande med Nelson Eddy som gör alla operasångröster, från Sopran till Bas, i Willie the Whale.

Total: 2/5
Detta är den första av Disneys fyra "Package films" som skapades under WW2 då studion var kort om folk pga kriget. Det blev bara halvklara idéer som buntades ihop till långfilmer. Filmen får en mycket svag tvåa. Den är bättre än de två tidigare utflykterna till Sydamerika men bara tack vare Peter & the Wolf och Willie the Whale som jag tycker är två ganska trevliga delar. Däremellan är det däremot oftast trist.


Next up: Fun & Fancy Free

Back on track



The Three Caballeros (1944)

Good guy: Donald Duck 1/5
Kalle är ganska dryg i långfilmsformat faktiskt. Framförallt när han bara springer efter kvinnor hela tiden.

Bad guy: The Aracuan Bird 3/5
Arabapabapabaparia! Det är här han gör sin debut, den douche-igaste fågeln genom tiderna som vi lärt oss älska på julaftnarna genom åren. Han får inte vara med så mycket men jag älskar honom.

Love interest: Diverse live action-kvinnor 1/5
Kalle blir betuttad i en mängd damer i denna filmen och det enda det för med sig är att man kommer att tänka på såna här hemska filmscener

Comic relief: Pablo the Penguin 2/5
I första segmentet i filmen får vi se en pingvin som är trött på att frysa på sydpolen och beger sig mot värmen. Bjuder på några fnisstillfällen faktiskt.

Musical numbers: 2/5
Precis som i förra filmen så får man lyssna till härliga rytmer i merparten av filmen. Titelspåret är helt ok dessutom.

Total: 1/5
Disney fortsätter att utforska Sydamerika alltså och fortsätter också att vada i segment-träsket. Majoriteten av delarna är bara sång och dansnummer och det blir väldigt tråkigt i längden. Bl a The Aracuan gör dock att denna uppföljare känns lite bättre än Saludos Amigos.


Next up: Make Mine Music

Nu när jag nyligen sett Disneys verision av snövit är det väl passande att skriva lite om dom två filmer baserade på den gamla sagan som kommer ut nästa år. "Rivaliserande" filmer har funnits förut, alltså två storfilmer som behandlar samma ämne och som kommer ungefär samtidigt. På rak arm kommer jag på Armageddon vs Deep Impact sommaren 98, Saving Private Ryan vs The Thin Red Line hösten/vinter 98 och The Prestige vs The Illusionist hösten 06. Det finns garanterat fler som jag inte kommer på nu men hur som helst så har alla dessa rivaliteter, oavsett vad man tycker om filmerna, slutat med att en av filmerna mer eller mindre har fått utmärkelsen "The other World War II/Magician/Asteroid-movie" (Ja det är en komet i Deep Impact men ändå). Så frågan är vilken blir "The other Snow White-movie"? Filmerna det handlar om är Snow White and the Huntsman som kommer till Sverige i Juni nästa år och Mirror, Mirror som kommer i Mars 2012. Låt oss kolla trailers.



Tidigare i år kom Red Riding Hood, en tvist på sagan om Rödluvan, och det här verkar det spunnits vidare på i och med denna tvist på Snövit. Red Riding Hood verkar väldigt dålig efter att ha sett trailern och den floppade mycket riktigt både bland kritiker och publik. Snow White and the Huntsman verkar dock lite bättre än Rödluvan-filmen. Den promotas visserligen med "From the producer of..." vilket sällan är ett gott tecken. Efter lite research förstår jag varför. Det är debuten för regissören och en av dom tre manusförfattarna, en av dom andra två bakom manuset har nästan uteslutande skrivit manus till direct-to-video-uppföljare av Disneyfilmer typ The Lion King 1 ½ och The Little Mermaid: Ariel's Beginning och den tredje har faktiskt en oscarnominering för bästa manus till filmen The Wings of the Dove från 97 men är inte särskilt välkänd. Inga direkta namn att skylta med med andra ord.
Filmen och dess effekter ser ut att vara rätt snygg, om än inte lite klyschigt snygg (vet knappt själv vad jag menar med det men det är så det känns). Charlize Theron (Drottningen) är ju ofta bra, Chris Hemsworth (The Huntsman) har jag bara sett i Star Trek och har inte så mycket att säga om och Twilight-Kristen Stewart (Snövit) känns på något sätt väldigt fel dels för att hon inte är någon stor skådespelare men kanske framförallt, även om det här är en smakfråga så klart, så är det väldigt svårt att köpa att hon ska vara vackrare än Theron.
Fick kolla om trailern några gånger innan jag upptäckte att man faktiskt får en skymt av dvärgarna. Dvärgarna, namngivna efter romerska kejsare, verkar inte ha någon stor roll i filmen men dom är där iaf och dom spelas av bl a Bob Hoskins, Eddie Izzard och Nick Frost. I vad som verkar försöka vara en ganska mörk version av Snövit så kommer det ändå förekomma en del humor alltså.
Jag tror denna film kan vara allt från usel till ganska bra.



Mirror, Mirror verkar vara som ni ser en betydligt lättsammare film. Den ser ut att ta Bröderna Grimms berättelse och utveckla och förlänga den litegrann, "The untold adventures of Snow White" som trailerrösten säger. Den regisseras av Indiern Tarsem Singh som tidigare gjort filmerna The Cell (den med J Lo), The Fall (som verkar väldigt intressant) och nu nyligen utkomna Immortals (som jag inte tror är särskilt jättebra). För manus står två nykomlingar och Bröderna Grimm får också writing credit. Drottningen spelas här av Julia Roberts och Snövit av Lily Collins. Julia är vacker men börjar åldras och Lily är ung och väldigt söt så här känns castingen lite bättre än i Snow White and the Huntsman. Sean Bean är också med på ett hörn som kung. Mycket humor har dom tryckt in i filmen, eller försök till humor kanske jag ska säga. När en av dvärgarna gör en Scarface-imitation vet jag att det här inte kommer vara en film jag kommer skratta särskilt mycket åt.
Inget i trailern säger mig att den här filmen kommer ligga någon annanstans än mellan usel och medioker.

Så vi får väl vänta och se vilken av filmerna som blir förloraren, alltså "The other Snow White-movie". Jag tror inte att någon av dom kommer bli särskilt ihågkommen men min röst ligger på att Snow White and the Huntsman kommer gå segrande ur denna fight.

Klämmer in ett litet spel mellan alla disneyfilmer.



The Tiny Bang Story heter det och är gjort av en liten studio som heter Colibri Games och som jag inte vet någonting om. Jag ramlade över en trailer till det här spelet på något sätt och när jag ser en trailer för ett peka-klicka-spel med fantastisk grafik så blir ju smått galen och bara måste spela det så fort som möjligt. Det jag såg i videon såg ut som någon slags mash up av Machinarium och Braid så mina förhoppningar hann bli ganska stora under den korta tid det tog att skaffa spelet. Tyvärr så dog förhoppningarna nästan lika snabbt som det tog att klara ut spelet.
Lite handling, för det finns en sån i Tiny Bang Story. I introt får man se en metorit ställa till det för den lilla planeten och man måste hjälpa dom få invånare att få ordning på allt. That's pretty much it.
Kan ju börja med vad som är bra med spelet: Det estetiska. Den handmålade grafiken är sagolikt vacker och världen ackompanjeras av en nästan lika vacker musik. Och där tar det faktiskt slut på lovorden.
Det som är dåligt, eller rättare sagt tråkigt, är framförallt allt att spelet är för enkelt och för kort. Det tog ca 1½-2 timmar att klara spelets fem banor och under den korta speltiden hann jag fundera på om det var ett spel enbart för barn eller om dess målgrupp även är tänkt att innehålla vuxna. Det är många pussel som ska avklaras och även om något enstaka är väldigt klurigt så är majoriteten barnsligt enkel och jag hävdar att minst hälften enbart går ut på att man ska hitta saker i miljöerna vilket varken är utmanande eller roligt. Då och då hittar man en gammal dator i spelet och får spela något som ska likna ett jättegammalt dataspel. Detta är något som även återfanns i Machinarium men då var det som ett litet minispel som man behövde klara om man var i behov av hints och det funkade ganska bra. I Tiny Bang Story funkar det inte alls, det är bara fult, långsamt och dåligt.
Något som spelet också tappar på är att man inte spelar någon karaktär utan man är bara muspekaren. Man stöter dock på några karaktärer i spelet som, precis som i Machinarium, bara pratar med hjälp av pratbubblor. Dessa figurer ser charmiga ut men är inte så charmiga, återigen bra estetik men brist på innehåll. Och det är som ni märkt så jag kommer summera detta spel, oerhört vackert men väldigt tråkigt. Men jag hoppas att det kommer fler spel från Collibri Games i framtiden för jag återupplever gärna den här grafiken dock tycker jag att spelstudion spelar Machinarium några gånger till för att lära sig hur man gör ett roligt, charmigt och utmanande spel med små medel.

4/10

Saludos Amigos (1942)

Good guy: Pedro 1/5
I det andra segmentet hittar vi det lilla chilenska flygplanet Pedro som får flyga och hämta post i Argentina när Papa Plane är sjuk och Mama Plane vägrar och som är det närmaste hjälte man kommer i denna film. För övrigt, vad är Disney's obsession med att någon ska dö, eller åtminstone befaras dö, hela tiden?

Bad guy: Aconcagua 1/5
Amerikas högsta berg är det som lille Pedro får tampas med. Men, tja, det är ett berg. Med ett surt ansikte. Inget mer.

Love interest: Goofy 1/5
För att hitta något love interest här får vi gå till Långbens segment om argentinska cowboys där hans häst är väldigt förtjust i honom av någon anledning. Hästen, eller Pingo som det heter på Pampasslätten, klär t o m ut sig till kvinna och dansar med Långben.

Comic relief: Donald Duck 1/5
Kalle Ankas segment utspelar sig runt Titicacasjön där berättaren pratar om Bolivia medan Kalle tramsar omkring.

Musical numbers: 2/5
Allt var gay på den här tiden tydligen, ja det hade en annan innebörd då men ändå, måste det användas hela tiden? "His gayest musical technicolor feature" står det på postern och "You must meet it, wake up and greet it with a gay song in your heart" sjungs det i titelspåret. Musiken är dock ganska medryckande, framförallt under det avslutande brasilianska segmentet.

Total: 1/5
Förstår inte varför denna är med bland klassikerna. Det är ju inte ens en långfilm. Fyra kortfilmer som tillsammans med live footage av animatörer från Disney som letar inspiration har satts ihop till en 40 minuter lång infomercial om Sydamerika. Visst Disney gjorde en del riktigt bra kortfilmer med Kalle och Långben och co back in the days men dessa fyra håller ingen direkt hög klass tyvärr.


Next up: uppföljaren The Three Caballeros


Ps Jag vet att jag hoppar mellan svenska och engelska namn men ni fattar vad jag menar.

Bambi (1942)

Good guy: Bambi 2/5
Söt under första halvan och heroisk under andra halvan av filmen. Gör dock inget större intryck på mig.

Bad guy: Människan 3/5
Att vi inte är så snälla med naturen är väl ingen nyhet direkt. I Bambi skjuter människan en hjälplös hjortmamma (och en fågel) till döds och hinner dessutom med att bränna ner halva skogen. Även om ingen människa syns i bild så råder det inget tvivel om att vi är riktigt elaka.

Love interest: Faline 1/5
Inleder ganska kaxigt som ung men bleknar ju längre filmen går.

Comic relief: Thumper 2/5
Svårt att inte tycka att Thumper är åtminstone lite charmig även om han låter ganska retarded i början.

Musical numbers: 1/5
Bara en låt jag kommer ihåg och det är för att den kommer direkt efter att vintern tar slut i och med att Bambi inser att hans mamma har dött. Vad är det då för låt som kommer efter scenen där den äldre hjorten berättat att Bambis mamma inte längre är vid livet i det dystra snöiga landskapet? Jo en överdrivet glättig sång där en fågelkör skanderar "Let's sing a gay little spring song". Snacka om att släta över Disneys dittils sorgligaste ögonblick.

Total: 2/5
Bambi är mestadels så söt så man börjar famla efter en insulinspruta. Ibland blir den seriös och dyster men det håller inte, storyn är för tunn. Finns det ens en story? Vackert animerad är den iaf, jga blev framförallt förtjust i fightingscenen mellan en vuxen Bambi och en annan hjort som var väldigt snyggt ljussatt och färglagd.


Next up: Saludos Amigos

Dumbo (1941)

Good guy: Dumbo 2/5
Dumbo säger ingenting men han är ju so darn cute och man tycker ju synd om honom.

Bad guy: The Ringmaster 1/5
Inte så elak egentligen, försöker bara sköta sin cirkus om än på ett ganska strikt sätt.

Love interest: Timothy Q Mouse 2/5
Brist på kärlek även i denna film så kör på vänskap istället. Dumbos bäste vän är musen Timothy som gör allt han kan för att få den storörade elefanten på bättre humör vilket bl a inkluderar att supa ner honom.

Comic relief: Jim Crow & Co 1/5
Visst man kan diskutera hur pass mycket rasistiska stereotyper dessa kråkor är men det orkar jag inte ge mig in på. Dom är inte med så mycket och är inte särskilt roliga men har ett rätt schysst sångnummer iaf.

Musical numbers: 2/5
Inte så många minnesvärda låtar utöver tidigare nämnda When I See an Elephant Fly och Pink Ekephants on Parade som spelas under den härliga fyllesekvensen.

Total: 2/5
Nja, Dumbo håller inte riktigt i mitt tycke. Den var planerad som en halvtimmes kortfilm men Walt ville att det skulle bli en långfilm av Dumbo. Nu blev den en timme lång och den känns ju inte utdragen på något sätt men jag tycker ändå att det mycket väl hade kunnat räckt med en halvtimme, det händer liksom inte så mycket i filmen. Den fina fylledrömmen är bäst.


Next up: Bambi

Om det var svårt att fylla i kategorierna på Pinocchio så blir det ännu tuffare med denna då det inte ens är en riktig film utan sju experimentella musikvideos.



Fantasia (1940)

Good guy: Mickey Mouse 2/5
Inte så mycket good guy som main guy. Inte så mycket main guy heller egentligen då han bara förekommer i ett segment. Posterboy för filmen är han ju vilket fall som helst och det får duga. Musse Pigg har aldrig sett bättre ut än i sin röda talar och sin blåa trollkarlshatt (som han visserligen snott från sin mästare, so much for the good guy)

Bad guy: Chernabog 3/5
Även känd som Satan, kan ju inte bli så mycket mer bad guy än så och djävulen ser väldigt skräckinjagande ut i denna filmen. Figurerar i det sista, och kanske det bästa, segmentet.



Love interest: Halv-/helnakna kentaurer 1/5
Den enda kärleken som finns i den här filmen är den som ett gäng cupids framställer hos de mer eller mindre avklädda kentaurerna i det femte segmentet.

Comic relief: Orkestern 2/5
Finns ingen utpräglad comic relief i något av segmenten så vilken tur att orkestern som vi får se mellan dom olika delarna kan "skoja" till det, dels genom att med den torraste orkesterhumorn jamma på en liten skämtsam truddelut direkt efter pausen men framförallt när en killes klockspel helt random välts över honom.

Musical numbers: 4/5
Även om det är mest sånger jag tänker på när det kommer till den här kategorin så är ju trots allt hela Fantasia ett musical number och i majoriteten av avsnitten så är det riktigt snyggt arbete mellan animationen och dom klassiska styckena.

Total: 3/5
Kul att se hur dom vågade experimentera med musik och animering i långfilmsformatet, för övrigt den enda Disney-filmen som är över två timmar. För det mesta funkar det bra men det blir lite utdraget trots allt. Snyggt är det iaf, hade nog varit bättre om man hade fått uppleva den på bio.


Next up: Dumbo

Lite svårt att redovisa dom olika kategorierna för denna film men jag gör ett försök:



Pinocchio (1940)

Good guy: Pinocchio 2/5
Precis som Snövit så är denna films huvudkaraktär naiv och blåst. Till Pinocchios försvar ska dock sägas att han är en liten pojke. GJORD AV TRÄ! What's your excuse Snövit? Trots det är han inte så jättekul den där italienaren.

Bad guy: The Coachman 1/5
Egentligen kanske Honest John är the main bad guy men t o m han är rädd för The Coachman och tycker att denne kanske går över gränsen. The Coachman är också helt klart elakare; han kidnappar massa dumma ungar, skeppar dom till Pleasure Island, låter dom röka, supa, slåss och leva jävel tills dom slutligen förvandlas till åsnor som han kan skicka till arbete i gruvor. Elakt! Men han får bara en etta i betyg för att han trots allt har en så liten roll i filmen.

Love interest: Geppetto 2/5
Nej nej nej jag läser inte in någon typ av pedofili i den här filmen men i brist på något riktigt Love interest så tänkte jag att jag får gå på kärleken mellan en far och hans son. Geppetto är hur som helst en rätt mysig farbror med coola klockor.

Comic relief: Jiminy Cricket 1/5
Återigen svårt att välja. Geppettos katt Figaro gör för lite och samma med Honest Johns medhjälpare Gideo (också en katt) så Jiminy Cricket, eller Benjamin Syrsa, får representera komiken. Tyvärr så är han som den där kompisen som alla har som ständigt försöker säga små lustiga saker men som ingen skrattar åt. Dessutom så verkar han behöva få ligga, big time. Otaliga träfigurer som han desperat spanar in och han försöker också få till det med fen verkar det som.

Musical numbers: 2/5
When You Wish Upon a Star vann en oscar för bästa låt och ja den är ju fin. I've Got No Strings är också rätt bra men annars är det inte så mycket mer värt att nämna.

Total: 3/5
Inte så bra betyg i de olika kategorierna men jag tycker filmen är bra ändå. Snäppet bättre än Snövit faktiskt. Mycket crazy shit som pågår i filmen, det självklara såklart att en marionettdocka börja leva men också att barn förvandlas till åsnor, Geppetto hamnar inuti en val och att Jiminy Cricket, Honest John (en räv) och Gideo beter sig som människor då inga andra djur i filmen gör det, men man gillar ju det absurda. Mycket moralkakor i denna film givetvis men jag tycker att den kommer undan med det utan att det blir alltför sliskigt. På slutet blir det också ganska spännande faktiskt.


Next up: Fantasia

51 filmer ingår i the Disney Animation Canon, eller Disney Classics eller Disney Features eller vad man nu vill kalla samlingen, och jag ska alltså gå igenom varenda en, från Snövit till senaste Nalle Puh-filmen vilket innebär att jag även kommer kolla på Make Mine Music (whatever the hell that is) och även den bedrövliga The Black Cauldron (Taran och den magiska kitteln) en andra gång. Jag ska även skriva lite kortare reflektioner på varje film. Det blir ingen riktig recension utan jag tänkte betygsätta den, på en 1-5-skala, i olika kategorier med tillhörande kommentarer. Kategorierna är: Good guy, Bad guy, Love interest, Comic relief, Musical numbers och Total. Varför engelska kan man undra? Jag kände helt enkelt inte för att försöka hitta någon halvtaskig svensk översättning på t ex Comic relief och dessutom så kommer jag kolla alla filmer på engelska så varför inte. Först ut är alltså:



Snow White and the Seven Dwarfs (1937)

Good guy: Snow White 2/5
Snövit är sjukt naiv och känns väldigt blåst. Hon sjunger ju fint men jag har väldigt svårt att känna något för henne.

Bad guy: Queen Grimhilde 3/5
Hon gör allt hon kan för att mörda sin egen styvdotter enbart för att en magisk spegel säger att Snövit är vackrare än drottningen. Seems a bit harsh men framförallt elakt. Satte ribban med sin fåfänga och elakhet för efterträdande disney-skurkar. Förstår däremot inte riktigt varför hon valde ett läskigt häx-utseende och svart kåpa när hon ska lura Snövit att hon är en snäll tant som ger bort äpplen, tur för drottningen att Snövit är så korkad som går på det ändå.

Love interest: The Prince 1/5
Prinsen gör ju inte mycket väsen av sig. Är med i början och sjunger en sång som gör att Snövit blir störtkär i honom och dyker upp i slutet och räddar henne. Utöver det vet man inget om honom så jag utgår från att han är en douche och även om det står "Lived happily ever after" så tror jag dom skiljde sig inom ett år efter att filmen tar slut.

Comic relief: The Dwarfs 3/5
Går igenom dom en och en:
Doc (Kloker): Ganska rolig när han blandar ihop orden.
Happy (Glader): Gör ju typ ingenting.
Sleepy (Trötter): Hans running gag med flugan känns lite obegripligt.
Bashful (Blyger): Är ju rätt söt.
Sneezy (Prosit): Röstskådespelaren ringde tydligen upp Walt Disney och gjorde sin nysning och fick jobbet och ja den är ju rätt skoj.
Dopey (Toker): Är ju ganska rolig, fast ändå inte, eller jo lite, eller nja...
Grumpy (Butter): Filmens bästa karaktär! Lockar till en del skratt med sina uttryck och med den dialekt han använder sig av.
Som helhet så är dvärgarna ändå väldigt charmiga och det är dom som gör filmen helt klart.

Musical numbers: 2/5
Återigen så är det dvärgarna som räddar showen. Man blir ju glad av både Heigh-Ho och The Dwarfs' Yodel Song (The Silly Song) även om man sett den senare hur många gånger som helst på julafton. Dom andra låtarna i filmen är om än klassiker så rätt tråkiga.

Total: 3/5
Även om filmen stundtals känns lite tråkig så är den trots allt en klassiker. Visst man ska väl inte tycka om en film bara för att det är en klassiker men i och med denna film så satte Disney standarden för animerad långfilm och det ska premieras tycker jag. Den är snart 75 år gammal men animeringen håller fortfarande imponerande hög klass. Sekvensen när Snövit flyr genom skogen tidigt i filmen är väldigt välgjord. Plus att dvärgarna som sagt är rätt roliga.

Brist på inspiration har varit anledningen till att det endast sporadiskt har skrivits här senaste året. Har velat börja skriva ett tag nu men samtidigt inte riktigt känt för det men nu har jag förhoppningsvis funnit lite inspiration igen. Jag har åtminstone diverse "projekt" på gång, i alla tre områden som försöker täckas i denna blogg.
I spelväg så har jag äntligen kommit igång med Mass Effect 2, hade problem att föra över min karaktär från första Mass Effect och den spelskivan har varit repig och besvärlig att få igång så uppföljaren har dessvärre bara legat och samlat damm fram till nu alltså. Med tanke på att jag la 25 timmar på att klara första spelet (dock utan att för den delen klara majoriteten av spelet) så blir det nog ett gäng timmar med 2an också.
På musikfronten så har jag dragit igång arbetet på Top 100 låtar 2011. Förra årets lista var svår men kul att göra och med tanke på den relativt fina responsen jag fick på den så tänkte jag försöka göra det här till en tradition. I fjol satte jag igång väldigt sent men nu har jag alltså redan nu börjat lyssna genom årets musik för att sålla ut dom bästa låtarna. Nån gång i Januari ska jag väl försöka vara klar med listan och redovisa här och på spotify.
Jag har varit väldigt dålig på att se på film senaste tiden och mitt ständiga projekt att kolla genom min filmsamling från A-Ö har gått lite i stå så därför inledde jag ett nytt filmprojekt nämligen att se alla Disney Classics. Såg snövit igår och ska lämna en kortare rapport på den strax. Pinocchio är nästa på tur.
Utöver detta så har jag även tagit itu med att börja läsa Liftarens guide till galaxen. Kanske blir någon slags redogörelse av den också när den är utläst.

Väl mött