Disney Classics #52: Wreck-It Ralph

Mitt Disney Classics-maraton tog slut för ett bra tag sedan så det har hunnit komma två nya Disney Classics som jag kollat in nu och jag kände att det inte var mer än rätt att lägga upp en liten DC-recension på dessa as well! Först ut:
 
 
 
Wreck-It Ralph (2012)
 
Good guy: Wreck-It Ralph 2/5
Egentligen är ju Ralph ursprunlgigen en bad guy i arkadspelet Fix-It Felix Jr. men hans stora dröm är ju att egentligen vara en good guy och större delen av filmen är han ju faktiskt det. John C. Reilly gör rösten och gör det godkänt men inte exceptionellt. Sen är ju inte Ralph så exceptionell som karaktär heller. Hade hellre sett Donkey Kong i huvudrollen.
 

Bad guy: King Candy/Turbo 2/5
King Candy är inte så mycket bad guy förrän sista minuterna egentligen, då det också framkommer att han är en gammal galen 8-bit-karaktär från spelet Turbotastic. Att han blir muterad med rymd-insekterna i slutet känns lite märkligt och fånigt. Det bästa med karaktären är när hans tidigare karaktär säger "Turbotastic" när han spårat ur.
 
Love interest: Calhoun 2/5
Calhoun är den stridslystne sergeanten från Call of Duty-kopian "Hero's Duty". Hon väcker känslor hos Fix-It Felix när han med hjälp av henne ger sig av för att rädda den bortsprungne Ralph. Lite skoj att hon har programmerats med "the most tragic backstory ever". Annars är hon väl sådär.
 
Comic relief: Vanellope 1/5
Vet inte hur mycket comic relief hon är egentligen, snarare co-star, men tanken är väl att hon ska vara underhållande. Är hon det då? Nej. Bara irriterande. Sarah Silverman, som gör rösten, kan ju vara rolig då och då men hennes röst är just irriterande och när de pitchar upp hennes röst så den blir ännu gällare, samt inte ger henne några skämt att jobba med, då blir det bara trist.
 
Musical numbers: 1/5
Inte många nummer i denna film inte. Några specialskrivna låtar till eftertexterna samt några poplåtar som används i filmen. Lite skoj att Skrillex gjort musik till en sekvens. Lika skoj vet jag inte om det är att Rihannas låt Shut Up and Drive, en låt som enbart innehåller metaforer för sex, är så lämplig i en barnfilm.
 
Total: 2/5
Första halvtimmen av filmen är fyndig, rolig och smått fantastisk för mig som fan av tv-spel. Jag sitter med uppspärrade ögon och freezeframe:ar nästan varje bildruta för att leta referenser och figurer från kända tv-spel. Sista timmen och tio minuterna, efter att de kommit till Sugar Rush-landet, är däremot riktig tråkigt. Kanske inte så jättedåligt egentligen men med tanke på min fascination av inledningen så blir det bara segt. Jag hade ju velat sett att de spann vidare på storyn och temat i början, vad gör karaktärerna när arkadhallen stängt för dagen? Hade velat sett Ralph springa omkring i diverse kända spel för att försöka passa in. (Hade ju också helst sett att det var Donkey Kong och Mario (eller Jumpman som han hette i början) istället för nyskapade karaktärer.) Jag känner mig berövad på den filmen som jag känner utlovades i början. Besviken.
 
 

Inom kort: Frozen

RSS 2.0