Gamusicineast

Så var spelet Machinarium avklarat och det var längesen, om nånsin, jag blev så förälskad i ett spel. Som jag skrev i förra inlägget får man följa en liten robot som blir utslängd i en sophög utanför den stora robot-staden, som för övrigt på vissa ställen ger små referenser till Prag (spelet är utvecklat i Tjeckien). Därifrån måste han ta sig tillbaka till staden, konfrontera dom onda robotarna som varit taskiga mot dom flesta invånarna i staden och slutligen återförenas med sin tjej.
På vägen möter man många intressanta karaktärer och vackra miljöer och på varje nytt ställe möts man av kluriga pussel. Pusslen kan bestå i allt från att klä ut sig till polis genom att måla en rödvit kon blå och sno en lampa från en lyktstolpe till att tjäna pengar i en arkad-hall där man bjuds på verisioner av klassiska spel som Space Invaders m fl. Nivån på dom tankenötter man ställs inför är på en mycket bra nivå, inte omöjligt svåra men tillräckligt för att man ska känna sig lite duktig när man listar ut ett pussel. Inte blir det dock lite väl klurigt och då är det tur att man kan få en hint på varje nivå man kommer till. Är det fortfarande svårt finns det en Walkthrough-bok som man kan öppna efter man klarat ett minispel.
Men det är inte själva spelandet jag kommer komma ihåg Machinarium utan det är storyn eller snarare hur den är berättas. Charmigare och mer älskvärt spel har jag nog aldrig sett och den lilla "plåtburken" man styr som endast pratar genom tankebubblor har lika mycket karaktär som en miljon Mass Effect-Sheppard. När huvudroboten efter att ha hjälpt ett gatumusikant-band att laga deras instrument ställer sig och börjar dansa till deras svängiga musik smälter verkligen mitt spel-hjärta. Förutom dom härliga karaktärerna så är miljöerna helt enastående. Robot-staden är visserligen grå-brun och metallisk men den är så vackert tecknat så den känns full av liv.
Det finns faktiskt bara en enda sak att klaga på när det gäller Machinarium och det är att det är för kort. Visst, när ett spel är så här underbart vill man ju sitta å spela en halv livstid och då känns det såklart väldigt kort men såklart är kanske ca 3 timmars speltid alldeles för lite.
Men det överskuggas ändå av hur kul man har och hur mycket man helt enkelt myser av välbehag när man spelar detta lilla spel. Machimarium är absolut ett av dom härligaste spelen jag någonsin spelat!