Årets Album 2009: #5 & #5
Igår var det festligheter så starten på sammanfattningen av musikåret/decenniet. Men idag kan ingen bakfylla i världen stoppa mig från att inleda Årets album. Det var sjukt svårt att få ihop denna lista, dels att sålla ut enbart 5 stycken (så svårt så det blir en delad 5:e plats) och dels att sedan rangordna skivorna. Anyhoo, jag tror jag fått ihop en helt ok lista till slut och här är den. På delad 5:e plats:
Artist: The Mars Volta
Album: Octahedron
Release: 23 juni
Bästa spår: Halo of Nembutals, Desperate Graves, Since We've Been Wrong
Förra året knep The Mars Volta andraplatsen. I år har dom rasat till femma men det säger inte så mycket egentligen med tanke på att denna lista är så jämn. Knappt ett och ett halvt år efter Bedlam in Goliath, som var Mars Voltas kanske mest fratfyllda och intensiva album, så släpper den numera sexdelade gruppen (plus John Frusciante) ett "akusitskt" album. Akustiskt i Voltas värld är dock inte särskilt akustiskt i ordets rätta bemärkelse, däremot är tempo väldigt nedskruvat. Tidigare skivor har alltid innehållit någon lugn låt men på Octahedron är det tvärtom och Cotopaxi är den enda uptempo låten i all sin Wax Simulacra-ighet. Hur låter det då? Jo tack mycket bra. Omar Rodriguez-Lopez har satt ihop ett fint litet album, fantastiskt vackra låtar med grymma refränger som når sin kulmen i Halo of Nembutals och Desperate Graves. 2009 var för övrigt ett sjukt produktivt år för Omar. Förutom att han skrivit och producerat Octahedron släppte han 4 soloalbum, ett under namnet El Grupo Nuevo de Omar Rodriguez Lopez och ett som Omar Rodriguez-Lopez Group. Allt han gör blir kanske inte super men det mesta och Octahedron är rakt igenom topklass.
...och 5:e platsen delas alltså med:
Artist: Phoenix
Album: Wolfgang Amadeus Phoenix
Release: 25 maj
Bästa spår: Lisztomania, 1901, Lasso
Det bestående intrycket av Phoenix 2009 kommer vara hur dom förvandlade min bakfulla slöhet till sprudlande glädje så fort dom äntrade scenen på Brew House i höstas. Och Wolfgang Amadeus Phoenix är ett album som är sprängfyllt med just sprudlande glädje, från den inledande pianoslingan i Lisztomania till den avslutande lilla pianoslingan i den underbara Armistice. Däremellan finns en mängd vackra och dansanta låtar med många sjukt medryckande refränger. Lisztomania utsåg jag för övrigt (lite för) tidigt till årets låt, det kanske inte riktigt stämmer men ingen låt gjorde mig så glad som den under 2009. Ingen skiva gjorde mig så glad som Wolfgang Amadeus Phoenix 2009.
Eftersom jag missade en dag igår så kommer plats 4 senare ikväll!
Artist: The Mars Volta
Album: Octahedron
Release: 23 juni
Bästa spår: Halo of Nembutals, Desperate Graves, Since We've Been Wrong
Förra året knep The Mars Volta andraplatsen. I år har dom rasat till femma men det säger inte så mycket egentligen med tanke på att denna lista är så jämn. Knappt ett och ett halvt år efter Bedlam in Goliath, som var Mars Voltas kanske mest fratfyllda och intensiva album, så släpper den numera sexdelade gruppen (plus John Frusciante) ett "akusitskt" album. Akustiskt i Voltas värld är dock inte särskilt akustiskt i ordets rätta bemärkelse, däremot är tempo väldigt nedskruvat. Tidigare skivor har alltid innehållit någon lugn låt men på Octahedron är det tvärtom och Cotopaxi är den enda uptempo låten i all sin Wax Simulacra-ighet. Hur låter det då? Jo tack mycket bra. Omar Rodriguez-Lopez har satt ihop ett fint litet album, fantastiskt vackra låtar med grymma refränger som når sin kulmen i Halo of Nembutals och Desperate Graves. 2009 var för övrigt ett sjukt produktivt år för Omar. Förutom att han skrivit och producerat Octahedron släppte han 4 soloalbum, ett under namnet El Grupo Nuevo de Omar Rodriguez Lopez och ett som Omar Rodriguez-Lopez Group. Allt han gör blir kanske inte super men det mesta och Octahedron är rakt igenom topklass.
...och 5:e platsen delas alltså med:
Artist: Phoenix
Album: Wolfgang Amadeus Phoenix
Release: 25 maj
Bästa spår: Lisztomania, 1901, Lasso
Det bestående intrycket av Phoenix 2009 kommer vara hur dom förvandlade min bakfulla slöhet till sprudlande glädje så fort dom äntrade scenen på Brew House i höstas. Och Wolfgang Amadeus Phoenix är ett album som är sprängfyllt med just sprudlande glädje, från den inledande pianoslingan i Lisztomania till den avslutande lilla pianoslingan i den underbara Armistice. Däremellan finns en mängd vackra och dansanta låtar med många sjukt medryckande refränger. Lisztomania utsåg jag för övrigt (lite för) tidigt till årets låt, det kanske inte riktigt stämmer men ingen låt gjorde mig så glad som den under 2009. Ingen skiva gjorde mig så glad som Wolfgang Amadeus Phoenix 2009.
Eftersom jag missade en dag igår så kommer plats 4 senare ikväll!
Kommentarer
Trackback
