Gamusicineast

Efter lite snack om en viss film som kommer finnas med på denna lista så fick jag för mig att göra en lista på 10 mina favoritschackpartier som visats på film:

Innan sommarvärmen försvinner så tänkte jag lista mina tio somrigaste album. Jävligt svårdefinerad lista, vad gör ett album somrigt liksom? Kan kanske tyckas lite oklart varför jag plockat just de tio skivor som är på listan men det kan bero på skivans sound, låtar, känsla, omslag, något minner jag har, all of the above eller none of the above. Hur som helst så är detta de tio somrigaste albumen enligt mig.

The holidays är över och nu finns det bara en liten distraktion kvar innan jag ska återta bloggandet. Distraktionen är tv-serien Community som jag förälskat mig i. Men ha förtröstan, jag har bara halva säsong två och några avsnitt av säsong 3 sen ska jag återgå till Disney-tittandet och årslista-sammanställandet. Tills dess så känner jag väl att jag får bjuda på nånting iaf vilket oftast brukar leda till en lista. Så även denna gång så här kommer en lista på mina favoriter bland kompiskonstellationer på TV.

10. Marshall Eriksen & Ted Mosby (How I Met Your Mother)



Lite av min guilty pleasure-serie, den är ju inte så bra egentligen men jag tycker mycket om den ändå. Ett stort minus som serien har är att huvudkaraktären Ted inte alls är rolig. Hans bästa kompis Marshall är också en ganska tråkig karaktär men Jason Segel är en riktigt duktig skådespelare så det funkar. Som bästa kompisar är dom iaf riktigt bra.

9. Peter Griffin & Brian Griffin (Family Guy)



Hunden är människans bästa vän och det bevisas sannerligen i Family Guy. Peter och Brian är nog mina två favoritkaraktärer i serien och deras starka vänskapsband platsar utan tvekan på denna lista.

8. Hugo "Hurley" Reyes & Charlie Pace (Lost)



Lost är en av mina favoritserier om man räknar bort komedier och en av sakerna jag gillade mest var dom gånger huvudploten och allt allvar tog en liten paus. Visst alla gånger var inte bra som när Rose och Bernard gnäller i ett helt avsnitt eller den kassa Nikki och Paulo-episoden men när Charlie och Hurley bygger en golfbana blev åtminstone jag glad och varm i hjärtat.

7. Kyle Broflovski & Stan Marsh (South Park)



Visst, Cartman och Kenny är också med i gänget men den är hatad av alla och den andra dör hela tiden medan Stan & Kyle håller ihop i vått och torrt. Det kom för övrigt överraskande många manga-liknande homoerotiska bilder föreställande dessa två när jag sökte efter bild till denna lista.

6. George Costanza & Jerry Seinfeld (Seinfeld)



Det känns som det är många som inte uppskattar Seinfeld nu för tiden och jag förstår inte riktigt varför, jag tycker den är väldigt rolig iaf. Jerry & George har lite av en love-hate-relation till varandra och det är det som gör att den funkar så bra.

5. Mike Watt & Tim Bisley (Spaced)



Det var ett bra tag sedan jag såg Spaced men något jag kommer ihåg starkt är Tims och Mikes slow-mo-gunfight som kanske starkast visar hur nära vänner dom är.

4. Abed Nadir & Troy Barnes (Community)



Från min nya favoritserie alltså. Troy och Abed är väldigt olika men ändå inte, det är iaf två sköna killar som alltid got each others back. I ett avsnitt börjar dom bygga ett fort av kuddar och filtar i Abeds rum vilket till slut sprider sig till en hel filt-stad över hela skolan, det är fan respekt! De flesta avsnitten avslutas med någon rolig dialog med dessa två och ibland bjuder dom på rap på spanska.

3. Neal Schweiber, Sam Weir & Bill Haverchuck (Freaks and Geeks)



En trio vänner från den fantastiska serien Freaks and Geeks, ni kan ju gissa vilken av kategorierna dom tillhör. Bill är en av mina favoritkaraktärer all time och tillsammans med Neal och Sam visar han att trots att det är svårt att börja på high school som nörd så kan man ha roligt med sina vänner.

2. Jonathan Ames, George Christopher & Ray Hueston (Bored to Death)



Ännu en trio vänner men en lite bättre trio. Kemin mellan Jonathan, George och Ray (fantastiskt spelade av Jason Schwartzman, Ted Danson och Zach Galifianakis) är vad som gör denna, något underskattade, serie så fantastisk. Dom verkar ha så kul tillsammans oavsett om dom röker på, löser fall eller både och. Man vill hemskt gärna hänga på.

1. John "J.D." Dorian & Christopher Turk (Scrubs)



Är det möjligt att vara så bra kompisar? På TV verkar det gå iaf och man kan ju inte hjälpa att man blir lite avundsjuk. Scrubs är bra men inte världens bästa serie och även om jag gillar både Turk och J.D. så får dom inga jättehöga placeringar på min karaktärslista. Deras vänskap råder det dock inget tvivel om att den är nummer ett på TV. It's guy love between two guys!

Funderade på om jag skulle göra top 12 till "en grej" men det är en ganska dålig grej så jag går tillbaka till ett mer jämnt format. Åtminstone för den här gången. Hur som helst här kommer en ny lista; 10 bästa spelningar jag varit på!

10. KaiserCartel - Guitarshop No 1, Göteborg, 30 oktober 2010
Som framförande platsar den nog inte på listan egentligen men det är en anekdotrik spelning. Bör först och främst nämna att konsertstället var en liten musikaffär och publiken bestod av mig, min gode vän, några vänner till KaiserCartel, killen som jobbade i affären, ett par personer som var där för att kolla på instrument, och tre-fyra personer som var där för att lyssna. Två dagar innan så hade vi sett denna duo på Pustervik och under den konserten bad jag om att få höra deras låt Okay men dom sa att dom inte hade rätt grejer för att spela den men i gitarrshopen, efter ett litet försnack riktat till mig personligen (som jag tyvärr inte fick med på inspelningen), så spelade dom låten för min skull. En anekdot till finns att berätta; efter Pustervik-spelningen så pratade jag med bandet, något berusad bör tilläggas, och erbjöd mitt och mina kompisars sällskap på den lediga dagen efteråt. Jag gav mitt nummer utan förhoppningar och mycket riktigt så ringde det inte under fredagen. Så på lördagen när jag återigen pratade med bandet sa dom att dom hade försökt få tag på mig. Deras svenske vän visade sin telefon och mycket riktigt hade dom ringt mig tre gånger. Grejen vara bara den att det fattades en trea i numret. Kommer aldrig förlåta mig själv.

Min låt (ursäktar den dåliga kvaliten)




9. Shout Out Louds - Brew House, Göteborg, 15 april 2010
Återigen är det inte så mycket för själva spelningen som saker runt omkring även om Shout Out Louds så klart alltid är trevliga på scen. Det jag kommer minnas från denna kväll är dock det som hände efter konserten. Jag och mina vänner Mathias (f ö samma vän som förekom tidigare) och Micke gick efter konserten till Babar, sunkigaste stället på Avenyn tillika lite av ett stammisställe, för att ta någa öl. Strax efter vi anlänt ser vi förbandet dyka upp på stället och kort därefter även hela Shout Out Louds. Starstruck som man blir så snackade vi lite med bandet och efter ett tag samlade jag mod till mig och frågade gitarristen om han ville ta en match i air hockey (en tradition på Babar). Han svarade att Ted (Malmros, bassist) var bäst på air hockey i bandet så jag frågade honom istället och fick en match. En match som jag vann med 8-6.




8. Alla fem Metallica-spelningar - Stockholm 99, Göteborg 04, Tallinn 06, Stockholm 07, Hultsfred 09
Metallica har varit en stor del av en stor del av mitt liv, fram till gymnasiet var dom det självklara favoritbandet sedan började jag vidga mina vyer. Det var alltför svårt att välja ut vilken av spelningarna som är bäst för alla har något som gör just den speciell. 1999 spelade dom på min 13-årsdag och jag visste inte att jag skulle gå på den förrän jag fick biljetten på födelsdagsmorgonen. Min första riktiga konsert för övrigt. Den förväntan jag hade inför 2004 års konsert, och spelningen i sig, blev något av kulmen för mitt Metallica-gillande. 20-årsjubileet för mästerverket Master of Puppets tillsammans med ca 90000 Tallinn-bor var smått magiskt. Setlisten 2007 innehöll nästan allt jag ville och av dom gånger jag sett bandet så var dom nog som bäst här. 2009 fick jag höra Dyers Eve live och kände nånstans i dom småländska skogarna att det här nog är avslutningen på min hängivenhet till Metallica.

'


7. Little Dragon - Storan Stay Out West, Göteborg, 12 augusti 2011
Festivaler har jag inget emot men är inte så förtjust i festivalspelningar i sig, gillar "riktiga" konserter bättre. Way out wests klubbspelningar däremot blir lite mer som vanliga spelningar och den här är den bästa Stay out west-spelningen jag varit på. Hade sett göteborgsbandet en gång tidigare under året och då provade dom sina nya låtar i stor utsträckning. När dom spelade på Storan så hade nya albumet släppts och både publiken och bandet var mer familjär med dom nya alstren och det blev en tight och dansant tillställning. Framförallt under sista numret då dom mitt i låten går loss i en kvarts ren och skär dansmusik. Magiskt.

(Inget klipp från spelningen tyvärr så här kommer ett från Köln)




6. Håkan Hellström - Slottskogsvallen, Göteborg, 4 juni 2011
"Den redan klassiska spelningen" på Way out west i all ära, det Håkan H framförde i Slottskogen sommaren efteråt är det bästa svenska jag sett. Jag har alltid gillat Hellström, enda sedan jag hörde Ramlar första gången, men det har varit nästan lite i smyg fram till att jag flyttade till Göteborg. Sedan jag kom hit till västkusten så har han blivit mer betydande för mig och jag känner mig aldrig så göteborgsk som när jag ser honom live. I somras blev den känslan total och från och med då kände jag att jag är och alltid kommer vara göteborgare.





5. The Mars Volta - Cirkus, Stockholm, 20 februari 2008
Fram till denna spelning hade jag inte sett så mycket mer än Metallica live men nu bar det av från Övik till huvudstaden för att få se mina två dåvarande favoritband spela inom loppet av fem dagar. The Mars Volta såg jag nog mest fram emot och dom levererade en fantastisk spelning. Dom var så galna och så bra som jag hade hoppats på. Cedric slängde ut cymbalstativ i publiken och sprang omkring på sittplatsläktarna och däremellan hann bandet med att spela sin galet bra musik.




4. Queens of the Stone Age - Annexet, Stockholm, 25 februari 2008
Den andra spelningen under dessa dagar var alltså QOTSA och även om The Mars Volta enligt mig är ett bättre band och dessutom halvsjuka på scen så stod Josh Homme & co för en något bättre konsert. Hångelfesten under Make It Wit Chu, headbangandet under A Song for the Dead och allt däremellan var fantastiskt. Det enda som egentligen saknades var att Mark Lanegan skulle gästspela men man kan ju inte få allt.

Klipp komplett med Josh som tillrättavisar en säkerhetskille "Don't sit on that couch! It's a fucking antique"




3. Mumford & Sons, O2 ABC, Glasgow, 3 mars 2010
Den första gången av tre som jag såg Mumford under förra året var också den överlägset bästa. Min syn på den här konserten finns redan på bloggen men kan återigen säga att allt var kanon på denna spelning. Förbanden var perfekt, Mumford & Sons var perfekt, publiken var perfekt och stället var perfekt. Trevligt att åtminstone hälsa på banjospelaren Country Winston efteråt också.




2. TV on the Radio - Debaser Medis, Stockholm, 30 juli 2009
Jag har inget emot att gå på konserter själv, det har hänt några gånger och jag tycker det är ganska trevligt. Det här var en av dom gångerna. TV on the Radio turnerade med sitt album Dear Science som jag fortfarande tycker är en av dom absolut bästa skivorna det här milleniet och jag visste att jag inte skulle förlåta mig själv om jag inte åkte till Stockholm och såg dom. Dagen innan spelningen gjorde jag slag i saken, köpte en biljett och en sista-minuten-resa och drog till Stockholm. Något jag inte ångrar. En fantastisk spelning med (kanske) mitt absoluta favoritband. För övrigt så var Little Dragon förband och det var så jag upptäckte ett av mina andra nuvarande favoritband.




1. The xx - Brew House, Göteborg, 20 januari 2010
Lika svårbeskriven upplevelse som den var bra. Försökte beskriva den några dagar efter konserten i denna blogg och lyckades väl ok. För det första gick allt så snabbt, jag hade knappt hunnit upptäcka bandet innan jag såg dom live och däremellan hade jag hunnit bli sur för att jag inte fick någon biljett till konserten innan dom bytte spelställe och släppte nya biljetter som jag kunde lägga vantarna på. Det var något speciellt med denna konsert, en säregen stämning och spänning som jag aldrig upplevt innan eller efter och det hjälpte ju att The xx hade en helt flawless debutplatta med sig. Utan att helt hundra veta varför så är det denna konsert jag alltid kommer tillbaka till när jag försöker komma fram till vilken som är den bästa.

I väntan på nästa Disney-film så blir det en lista för det kan ju aldrig göras för många listor och det känns som det var ett tag sen jag knåpade ihop en. Funderingar finns på att starta upp en ny blogg enbart vigd åt listor, kanske inom en snar framtid. Tills dess får jag hålla mig till att lista saker som hör hemma på denna blogg. En lista som jag funderat på ett tag är vilka de bästa skriken i musikens värld är så här kommer de 12 bästa enligt mig. Reglerna är att det inte får vara några ord som skriks mer än typ "Yeah" så t ex Howlin Pelles fantastiska skrik i Main Offender går tyvärr bort.

12. Bruce Springsteen - Born To Run @ 0.40
En låt jag fullkomligt älskar mycket för att den förmedlar esperation så bra och allra bäst genom Bruce skrik. Kanske inte så mycket till skrik egentligen men det är min lista och jag tycker det platsar så därför får det ta sista platsen.

11. Pink Floyd - Careful With That Axe, Eugene @ 3.07
Roger Waters bjuder på ett sjukt läskigt skrik i denna låt från albumet Ummagumma från 1969

10. Led Zeppelin - I'm Gonna Crawl @ 4.46
Robert Plant hann med en del skrik under Zeppelin-tiden och det här från britternas sista "riktiga" album, In Through the Out Door, är förmodligen hans bästa.

9. Queens of the Stone Age - You Think I Ain't Worth a Dollar, But I Feel Like a Millionaire @ 1.01
Nick Oliveri strulade bort sin plats vid sidan om Josh Homme i QOTSA men innan han gjorde det hann han vråla en hel del iaf, dels när han kickar igång inledande spåret på albumet Songs for the Deaf. Spotify's oförmåga att ha någon ordning bland bands diskografier gör att den här låten heter "The Real Song for the Deaf" och "You Think I Ain't..." är istället "No One Knows" som då är två gånger i rad. Förvirrande jag vet och det är största orsaken till varför jag inte gillar Spotify. "The Real Song for the Deaf" är det som gäller även om den egentligen heter "bla bla bla Millionaire"

8. The Beatles - Revolution @ 0.05
Kanske man inte tänker på men John var en jävel på att ryta vilket han visar här på singelversionen av Revoltuion 1 från vita albumet.

7. The Blood Brothers - My First Kiss at the Public Execution @ 0.13
Killarna i numera nedlagda The Blood Brothers kunde skrika det är nåt som är säkert. Oklart om Jordan Billie egentligen sjunger något där i början, möjligtvis men det står inget i texten så det får räknas.

6. Slayer - Angel of Death @ 0.19
Har aldrig varit något jättestort fan av Slayer, framförallt inte nu, men Tom Arayas episka vrål i inledningen av Angel of Death sätter tonen perfekt för låten och för Reign In Blood som trots allt är en av tidernas bästa metalalbum.

5. Tool - The Grudge @ 6.59
När Maynard James Keenan gormar för full hals i 24 sekunder under inledande spåret av Lateralus från 2001 är det svårt att inte gilla det.

4. Xiu Xiu - I Luv the Valley OH! @ 1.47
Xiu Xiu's bästa låt från 2004 års album Fabulous Muscles innehåller ett så fantastiskt ångestfyllt skrik så det är med i låttiteln t o m.

3. Joe Cocker - With a Little Help from My Friends @ 5.11
Även om live-spelningar känns lite fusk så vore det brottsligt att inte ha med Joe Cockers Beatles-cover från Woodstock på denna lista.

2. The Who - We Won't Get Fooled Again @ 7.45
Efter ett långt instrumentalt parti är Roger Daltrey sugen på att komma in på banan igen och som han gör det! Denna fantastiska låt kommer från albumet Who's Next från 1971.

1. Sleigh Bells - A/B Machines @ 3.01
Idel män på listan så här långt så det är ju lite lustigt att en kvinna kniper första platsen. Sleigh Bells debutalbum, Treats, från förra året var enligt mig en av 2010 års bästa och den innehåller ett och annat vrål från sångerskan Alexis Krauss. Hennes primalskrik i A/B Machines är helt klart det bästa skriket!


Vilka är era favoriter? Vilka har jag missat?

Till att börja med så ska jag inte säga något om att jag nu ska försöka dra igång bloggen igen för det börjar kännas lite tjatigt men när jag kommer på en lista så måste ju den delas någonstans och då är det ju bra att jag kan skriva här iaf. Hur som helst nu till listan.
Jag har aldrig varit något Bond-fan, varken som liten eller vuxen, och de filmer om agent 007 jag sett kan nog räknas på en hand. Låtarna som ackompanjerat Bond-filmerna genom åren har jag däremot lite bättre koll på och när jag förra veckan förföljdes av en av dem, som jag även kom fram till var den bästa, så kände jag att en lista var på sin plats. Så här är de tio bästa Bond-låtarna:

10. A-ha - The Living Daylights
På senare delen av 80-talet så var Bond-låtarna inne i lite av en syntperiod och norska A-ha som något år tidigare hade släppt Take on Me fick chansen 1987 att göra temat till Timothy Daltons debut. Och de gjorde det helt ok faktiskt.

9. Carly Simon - Nobody Does It Better (från filmen The Spy Who Loved Me)
Inte mycket till Bond-låt egentligen men en fin låt åtminstone.

8. Nancy Sinatra - You Only Live Twice
Inte mycket till Bond-låt egentligen men en fin låt åtminstone. Eller en finare låt än nummer nio och lite mer Bond på nåt sätt över den här. Eftersom filmen utspelar sig i Japan så är den lite östasiatiska känslan en fin touch.

7. Gladys Knight - Licence To Kill
I Timothy Daltons andra och sista film så gick Bond tillbaka till de klassiska stilen på temat fast med en stark 80-tals-feeling.

6. Jack White & Alicia Keys - Another Way To Die (från filmen Quantum of Solace)
Alltså jag är ju lite halvt obehagligt småförälskad i Jack White så även fast han kollaborerar med ett av mina hatobjekt och han skrivit oändligt många bättre låtar så kan jag inte låta bli att tycka om hans karaktäristiska tolkning av hur ett Bond-tema ska låta.

5. Shirley Bassey - Goldfinger
Den enda artisten som gjort mer än ett tema men det var hennes första av tre försök som är klart bäst och i och med Goldfinger satte hon standarden över hur en Bond-låt "ska" låta.

4. Tina Turner - Golden Eye
Denna standard gjordes till perfektion av Tina Turner med hjälp av låtskrivarna Bono och The Edge. Golden Eye har allt som en Bond-låt "ska" ha. Tinas insats är förmodligen den bästa av alla Bond-vokalister.

3. Chris Cornell - You Know My Name (från filmen Casino Royale)
Jag har alltid känt att den här låten får en massa skit, vilket jag fått medhåll för. Detta tycker jag är obegripligt och helt åt helvete. Jag kom ihåg när jag såg Casino Royale på bio och övergången från den inledande svartvita scenen, som visade den nya råa Bond, via en genialisk användning av den klassiska pistolmynnings-vinkeln rätt in i You Know My Names pampiga och muskulösa intro. Jag blev sjukt psyched kan jag säga iaf.

2. Wings - Live and Let Die
Jag vet inte riktigt, jag bara gillar den här låten jäkligt mycket. Tycker att den både får med det spännande samt det lekfulla som var hur Bond-filmerna var på den här tid. En av Paul McCartneys bästa låtar, hans bästa efter Beatles helt klart.

1. Duran Duran - A View To a Kill
Roger Moore avslutade with a bang. Iaf i låtväg. Fy fan vad den här låten är bra. Bondtemat perfekt anpassat för 80-talet och det är just det, A View To a Kill är inte bara den bästa Bond-låten den är också en sjukt bra 80-tals-låt. Den kan tyckas vara seg i verserna men jag ser det bara som en perfekt kontrast/uppbyggnad till den helt fantastiska refrängen. Until we dance into the fire!

London-weekend och städdag har gjort att summeringen av året blivit något fördröjd. Nu är det dags att dra igång den igen. Här är årets bästa album:



Artist: Fuck Buttons
Album: Tarot Sport
Release: 14 oktober
Bästa spår: Surf Solar, The Lisbon Maru, Olympians

Om det var överraskande att andraplatsen bestod av ett metal-album så känns det som en chock att jag utnämner electro-duon Fuck Buttons Tarot Sport till årets album.
Jag kollade vilka spelningar som var på gång i Göteborg och reagerade på ett namn, Fuck Buttons. Namnet låter ju rätt fånigt och när jag läste att dom spelar experimentiell electro-rock så borde jag blivit ännu mer skeptisk. Reaktionen blev istället tvärtom, jag blev väldigt intresserad och tog mig snabbt till deras myspace och började med att lyssna på Surf Solar. En minut och 36 sekunder in i låten kommer den pumpande basen och jag var hooked.
Ska jag beskriva Tarot Sport med ett ord så är det "Episk". Endast två låtar är under fem minuter långa medans resterande fem spåren är över åtta och en halv minut. Det låter kanske som utdragna låtar men Andrew Hung och Benjamin John Power utnyttjar låtarnas längd på ett otroligt sätt. För att återgå till Surf Solar, inledningsspåret på skivan, som är tio och en halv minut lång och där nya ljud och oljud läggs till allt eftersom och det slutar i någon slags kakafoniav oväsen. Det menar jag verkligen som något positivt. Och så fortsätter det genom hela skivan där spåren går ihop i varandra och bildar en enda timmes lång låt som når sin kulmen i mitten i och med den elva minuter långa Olympians. Den låten bara växer och växer och är så omvälvande, vacker, magisk, mäktig och helt enkelt episk. Den är alltså allt som 2009 års bästa album är.

Artist: Mastodon
Album: Crack the Skye
Release: 24 mars
Bästa spår: Oblivion, The Czar, The Last Baron

Det känns som att den här listan präglas av överraskningar. Två debutanter på plats 3 och 4 och nu nummer 2.
Metal var det enda jag lyssnade på fram till nån gång på gymnasiet och nu lyssnar jag nästan aldrig på metal. Men det finns ett undantag (Tool räknar jag inte som metal) och det är Mastodon. Och när världens bästa metal-band släpper decenniets bästa metal-platta, ja, då är det svårt att inte avguda det.
Mastodon är verkligen unika. Det handlar inte om snabbaste dubbelkaggarna, inte om Bruce Dickinson-sång eller growling, inte om texter om drakar eller satan eller nåt annat klyschigt. Mastodon handlar om sjukt skickliga musiker som gör något intressant av sin talang istället för samma sak som alla andra metalband fast snabbare. Extremt tunga och komplicerat uppbyggda låtar, både musikaliskt och lyriskt, har dom alltid hållit på med men i och med Crack the Skye så har Atlanta-kvartetten uppnått sitt klimax.
Konceptalbum är något som jag älskar och det gör även Mastodon. Denna gång är det övergripande temat Eter, det femte elementet (dom har ett element för varje skiva; eld, vatten, jord och eter är avklarade så nästa bör bli vind.) Storyn däremot handlar om Tsar-ryssland, rymdresor och utanför-kroppen-upplevelser.
Jag skulle kunna fortsätta hur länge som helst att prisa och försöka beskriva Mastodon's storhet men jag skulle bara rabbla på osammanhängade. Mastodon sammanfattar det jag försöker säga bäst på egen hand med låten The Czar, helst skulle ni fått uppleva den i spöregnet i Hultsfred (en av 09's sötsrta live-upplevelser) men album-verisionen duger gott.

Artist: The xx
Album: xx
Release: 17 augusti
Bästa spår: VCR, Crystalised, Shelter

Om Mumford dök upp från ingenstans så var The xx's väg till mina öron minst lika oförutsägbar. Det var inte förrän på årets sista dagar som jag gick igenom lite årsbästa-listor. Ett album som dök upp här och där och som fick mig mer och mer intresserad var denna unga indie-pop/electronic-grupp från London (Precis som Mumford). Sista likheten med #4 på årets lista är att även detta är ett debutalbum.
Att lyssna på xx känns ungefär som att drömma en underbar och mjuk dröm. Synten, basen och sången är så dov, mjuk, underbar och bara fyller en med värme samtidigt som gitarr-slingorna skär genom alltihop på ett helt fantastiskt sätt. Det är verkligen svårt att tänka sig att bandmedlemmerna bara är 20 år. Dom visar verkligen stor mognad både i hur dom lånar från alla möjliga genrer men framförallt i hur dom framför slutresultatet. Det ska verkligen bli intressant att se dom live om en vecka.

Artist: Mumford & Sons
Album: Sigh No More
Release: 5 oktober
Bästa spår: Sigh No More, White Blank Page, Little Lion Man

Från ingenstans dök dom upp, Mumford & Sons. En kompis hade fått tips om denna folk-rockgrupp från London, delade snabbt med sig och det var kärlek vid första öronkastet. Det var omöjligt att värja sig för dom vackra texterna, dom bluegrass-influerade melodierna, banjon, Matthew Mumfords sagolika röst. Det känns som ett otroligt passionerat album som blandar kraftfullhet och ömhet på samma gång i såväl sång som musik. Det märks mest i ett av dom bästa spåren på skivan, White Blank Page. Om två månader har jag även sett dessa live i Skottland och jag bara ana att förälskelsen kommer växa sig ännu starkare i och med.

Igår var det festligheter så starten på sammanfattningen av musikåret/decenniet. Men idag kan ingen bakfylla i världen stoppa mig från att inleda Årets album. Det var sjukt svårt att få ihop denna lista, dels att sålla ut enbart 5 stycken (så svårt så det blir en delad 5:e plats) och dels att sedan rangordna skivorna. Anyhoo, jag tror jag fått ihop en helt ok lista till slut och här är den. På delad 5:e plats:



Artist: The Mars Volta
Album: Octahedron
Release: 23 juni
Bästa spår: Halo of Nembutals, Desperate Graves, Since We've Been Wrong

Förra året knep The Mars Volta andraplatsen. I år har dom rasat till femma men det säger inte så mycket egentligen med tanke på att denna lista är så jämn. Knappt ett och ett halvt år efter Bedlam in Goliath, som var Mars Voltas kanske mest fratfyllda och intensiva album, så släpper den numera sexdelade gruppen (plus John Frusciante) ett "akusitskt" album. Akustiskt i Voltas värld är dock inte särskilt akustiskt i ordets rätta bemärkelse, däremot är tempo väldigt nedskruvat. Tidigare skivor har alltid innehållit någon lugn låt men på Octahedron är det tvärtom och Cotopaxi är den enda uptempo låten i all sin Wax Simulacra-ighet. Hur låter det då? Jo tack mycket bra. Omar Rodriguez-Lopez har satt ihop ett fint litet album, fantastiskt vackra låtar med grymma refränger som når sin kulmen i Halo of Nembutals och Desperate Graves. 2009 var för övrigt ett sjukt produktivt år för Omar. Förutom att han skrivit och producerat Octahedron släppte han 4 soloalbum, ett under namnet El Grupo Nuevo de Omar Rodriguez Lopez och ett som Omar Rodriguez-Lopez Group. Allt han gör blir kanske inte super men det mesta och Octahedron är rakt igenom topklass.

...och 5:e platsen delas alltså med:



Artist: Phoenix
Album: Wolfgang Amadeus Phoenix
Release: 25 maj
Bästa spår: Lisztomania, 1901, Lasso

Det bestående intrycket av Phoenix 2009 kommer vara hur dom förvandlade min bakfulla slöhet till sprudlande glädje så fort dom äntrade scenen på Brew House i höstas. Och Wolfgang Amadeus Phoenix är ett album som är sprängfyllt med just sprudlande glädje, från den inledande pianoslingan i Lisztomania till den avslutande lilla pianoslingan i den underbara Armistice. Däremellan finns en mängd vackra och dansanta låtar med många sjukt medryckande refränger. Lisztomania utsåg jag för övrigt (lite för) tidigt till årets låt, det kanske inte riktigt stämmer men ingen låt gjorde mig så glad som den under 2009. Ingen skiva gjorde mig så glad som Wolfgang Amadeus Phoenix 2009.


Eftersom jag missade en dag igår så kommer plats 4 senare ikväll!

Här kommer årtiondets fem bästa spel. Glöm inte plats 10-6!

#5
Baldur's Gate II: Shadows of Amn
Utvecklare: Bioware
Plattform: PC
Release: 24 september 2000
Bioware tar sin andra plats på listan och det med tidernas bästa traditionella RPG. Jag har aldrig klarat ut detta spel men jag tror nog att det är det spelet jag har påbörjat flest gånger. Allt är klockrent med detta spel; karaktärerna, musiken, miljöerna, speldesignen, ja allt helt enkelt. Dragon Age sägs vara den "spirituella" uppföljaren till Baldur's Gate II men jag är tveksam om det kommer upp i samma klass.



#4
Machinarium
Utvecklare: Amanita Design
Plattform: PC
Release: 16 oktober 2009
Jag har redan det mesta om detta spel redan så för att göra en kort sammanfattning så är det det charmigaste, gulligaste, mest värmande och fjärde bästa spelet på 00-talet.



#3
Call of Duty: Modern Warfare 2
Utvecklare: Infinity Ward
Plattform: Xbox 360
Release: 10 november 2009
Den adrenalinfyllda singleplayer-delen och den fulländade multiplayer-delen gör den 6:e delen i Call of Duty-serien till 2009 års bästa och decenniets tredje bästa spel.



#2
Bioshock
Utvecklare: 2k Games
Plattform: Xbox 360
Release: 24 augusti 2007
Modern Warfare i all ära men 00-talets bästa FPS är Bioshock! Men det känns som det är så mycket mer än ett FPS. En riktigt bra story med många twistar och den kusliga stämmningen i den fruktansvärt snyggt och detaljrikt designade undervattenstaden Rapture gör att man inte tänker på att största delen av spelet går ut på att man ska springa omkring och skjuta "splicers". Att man kan spruta in genetiska superkrafter som man kan använda vid sidan av dom traditionella vapnen gör även sitt till för att göra Bioshock unikt.



#1
Fallout 3
Utvecklare: Bethesda
Plattform: Xbox 360
Release: 30 oktober 2008
En hel del First-person shooters och Roll-playing games har letat sig in på listan och vad passar då bättre än att förstaplatsen innehas en blandning av båda. Fallout 3 är visserligen i grunden ett RPG-spel men skjutandet har en stor del i spelet. Vad som gör Fallout 3 så bra är dock storyn om pojken som tar sig ut från Vault 101, ett av många skyddsvalv som folk gömde sig i när atomkriget bröt ut. Mer eller mindre hela Washington DC med omgivning är ödelagt och extremt farligt. Spelet utspelas i ett parallelt 2277 där stilutvecklingen stannade runt 50-talet men den tekniska utvecklingen nått långt så retro-futurism är verkligen ordet för spelets utseende. En story som fångar en, stämning som hänför en och roligt skjutande gör detta till 2000-talets bästa spel!

Denna lista var svår, många spel har spelats under senaste decenniet på plattformarna PC, Gamecube, Playstation 2 och Xbox 360. Dock har jag spelnördat som mest dom avslutande åren på 00-talet efter jag köpt Xboxen så det känns som listan domineras av rätt nya spel, dessutom har jag valt att bara ha med ett spel per spelserie och sportspel får inte heller plats på listan. Först några honorary mentions till spelen som inte fick plats bl a Super Smash Bros Melee, Star Wars Knights of the Old Republic, Max Payne, Ico, Mafia m fl. Nu till nedre delen av listan, plats 5-1 kommer imorgon

#10
GTA: Vice City
Utvecklare: Rockstar
Plattform: PC
Release: 15 maj 2003
Känslan av 80-talets Miami känns in i benmärgen inte minst tack vare ett fantastiskt soundtrack med allt från Slayer till Foreigner. Grymma röstskådespelare och en bra story med mängder av popkulturella referenser gör detta till det bästa GTA-spelet, det bästa sandlåde-spelet och 10 bästa spelet under 00-talet.



#9
XIII
Utvecklare: Ubisoft
Plattform: PC
Release: 28 november 2003
Ett väldigt bra, roligt, speciellt och tyvär overlooked fps. Baserat på en serietidnings-följetång och väldigt trogen sin förlaga. Strålande cel-shading tillsammans med att alla ljudeffekter skrivs i text på skärmen ("BANG" "BOOM") gör att det är bästa serietidnings-spelet sedan Comix Zone. Trots att att det står "To be continued" i slutet så gjorde dåliga föräljningssiffror att vi nog inte får någon fortsättning på den intressanta Bourne-liknande historian i spelform.



#8
Mass Effect
Utvecklare: Bioware
Plattform: Xbox 360
Release: 23 november 2007
Bioware är mästarna av RPG med spel som Star Wars: Knights of the Old Republic (bästa star wars-spelet so far) och Neverwinter Nights strax utanför denna lista plus Dragon Age: Origins som jag inte spelat ännu. Ett som tar plats är dock Mass Effect, första delen i rymd-triologin om Commander Sheppard. Även om manuset och karaktärerna är lite torftiga och stela ibalnd så är det ett väldigt omfattande spel som man lätt kan sjunka in i och få svårt att ta sig ur.



#7
Shadow of the Colossus
Utvecklare: Team Ico
Plattform: Playstation 2
Release: 16 februari 2006
Team Icos andra spel som är ännu mer speciellt och otroligt vackert än deras första spel som heter just Ico. Shadow of the Colossus bjuder fantastiska miljöer, mystisk men samtidigt värmande stämning och bossfighter, bara bossfighter. Största orsaken till att köpa PS3 är att spelstudions tredje spel The Last Guardian släpps i år.



#6
Psychonauts
Utvecklare: Double Fine
Plattform: PC
Release: 10 februari 2006
Skulle jag summera 90-talet skulle Tim Schafer ta mycket plats med spel som Monkey Island 1 & 2, Day of the Tentacle och Grim Fandango. På 00-talet startade han spelstudion Double Fine och första spelet blev Psychonauts. Spelet floppade vilket för mig är en stor gåta. Sjukt rolig humor som alltid när Tim är i farten och riktigt skojigt plattformspel där dom olika banorna utgörs av folks hjärnor som man hoppar in i och som bjuder på fantastiska världar där alla har olika grafisk stil och spelmoment.

#1
Titel: Call of Duty: Modern Warfare 2
Utvecklare: Infinity Ward
Utgivare: Activision
Plattform: Xbox 360

Det var längesen jag blev så varm i hjärtat av att spela ett spel som när jag spelade genom Machinarium och på ett sätt är det årets spel. Men! Jag har snart spenderat 80 timmar med multiplayerdelen av Modern Warfare 2 och vill bara ha mer och mer och mer. Gametrailers.com valde att beskriva spelet som "virtuellt crack" och jag kan bara hålla med. Activision tog allt som satte standarden för multiplayer-fps i och med CoD 4 och förbättrade det (hur nu det var möjligt). Lägg där till nya spelläget Spec Ops där man med en kompis (eller själv) tar sig genom olika uppdrag baserade på singleplayer-kampanjen. Singleplayer, ja. Alla haters till MW2 (finns ju alltid såna till hypade saker) pekar väldigt gärna på att kampanjen är alldeles för kort och visst jag kan hålla med att ca 6 timmar är lite i kortaste laget men för det första: Spelet är vad det är pga sin multiplayerdel och för det andra så är singleplayer-delen om än kort så grymt kul att spela. Väldigt varierad och man sitter på helspänn från att man klarat första träningsbanan till den rafflande avslutningen. Därimellan har man hunnit med att åka skoter, bli jagad på taken i Rio's favelas och massa annat. Jag spelar den mera än gärna igen om jag bara kan komma ur multiplayer-beroendet men som sagt 80 timmar är bara början. Modern Warfare 2 kan inte bli annat än årets spel!

#2
Titel: Machinarium
Utvecklare: Amanita Design
Utgivare: Amanita Design
Plattform: PC

Hade man för 10 år sedan sagt att ett av 2009 års bästa spel skulle vara ett peka-klicka-spel utvecklat av en tjeckisk indie-studio skulle nog inte många tro en. Men som jag sagt tidigare så lever och frodas peka-klicka-genren och indie-spel-scenen får nästan lika mycket ljus på sig som AAA-titlar. Så Machinarium kom i helt rätt tid. Detta lilla robot-äventyr är ett av dom mest bedårande spel jag någonsin spelat. Musiken, estetiken och berättandet är helt underbart!

#3
Titel: Tales of Monkey Island
Utvecklare: Telltale Games
Utgivare: Telltale Games
Plattform: PC

Senast pirat-wannaben Guybrush Threepwod syntes i dataskärmen var i början av decenniet med Escape From Monkey Island som då såg ut att vara spiken i kistan för den döende genren peka-klicka-äventyr. Nu, i slutet av 00-talet, har genren fått nytt liv vilket innebar att Guybrush har kommit tillbaka. Två gånger om dessutom! Dels med Special Edition av första delen i pirat-sagan till bl a Xbox Live Arcade. Men framförallt med del 5 i sagan som utspelar sig djupt inne i karibien. Humorn är tillbaka, äventyret är tillbaka, dom logiskt ologiska pusslen är tillbaka, den talande dödskallen Murray är tillbaka. Tales of Monkey Islands fem episoder bjuder på i stort sett allt man kan önska av ett Monkey Island-spel.

#4
Titel: DJ Hero
Utvecklare: FreeStyleGames
Utgivare: Activision
Plattform: Xbox 360

Både Guitar Hero: Metallica och Guitar Hero 5 släpptes under året som gick men det var ett plast-turntable och inte plast-gitarrer som frambringade mest musikspelglädje under 2009. Precis som när trummor lades till Guitar Hero så känns DJ Hero som en frisk fläkt i musikspelgenren. Spelkontrollen är helt exellent och man känner sig verkligen som en DJ när man spelar. Och vilken låtlista sen! över 100 låtar finns med i spelets 94 mixar med allt från Jackson 5, Jay-Z, Daft Punk, Queen och Foo Fighters (en av låtarna där man får spela med sin Guitar Hero-gitarr till låten). Frågan är bara vad som är nästa steg i denna spel-genre?

Vecka 1 har startat på det nya året/decenniet och eftersom Januari är krönikatider så är det dags för mig själv att ägna åt en hel del listande. Årets och årtiondets spel, filmer och musik ska redovisas och vi börjar med 2009 års 5 bästa spel.

#5



Titel: Assassin's Creed 2
Utvecklare: Ubisoft Montreal
Utgivare: Ubisoft
Plattform: Xbox 360

Ubisoft tog sin fantastiska, men enformiga, inledning i lönnmördar-spelserien och gjorde en fantastisk, och varierad, uppföljare. Renässans Italien känns mycket intressantare än korstågs-mellanöstern. Spelet gör det även mer intressant med hjälp av "kändisar" som Da Vinci som spelar en viktig roll i spelet och den databas som ständigt fylls på med platser, människor och annan info om dåtidens Italien. Sen att det är vansinnigt snyggt hjälper ju förstås till och att springa bland hustaken kommer aldrig kännas tråkigt.

 

En lista är ju alltid kul så här kommer mina 10 favorit-musikvideor. Är din favorit inte med? Lämna en kommentar och berätta hur kass jag är som inte tog med den isf.

10. Foo Fighters - Everlong (Regi: Michel Gondry)



Man skulle lätt kunna göra en hel lista med bara Gondry-videor, han är så genialisk. I denna video från 1997 är Gondry som mest Gondry när han ger lite försmak till sin senare långfilm Science of Sleep. Dave Grohl får jättehänder, Taylor Hawkins spelar trummor i ett nattlinne, resten av bandet kommer ut ur munnen på skurkarna. Massa skruvade, roliga grejer helt enkelt!

9. Justice - Stress (Regi: Romain Gavras)



Autentisk, provokativ, läskig, otroligt vacker och välregisserad.

8. Tool - Prison Sex (Regi: Adam Jones)



Det är ju omöjligt att inte älska stop-motion och när det är disturbing men vacker stop-motion så blir det ju bara ännu bättre. Plus också för att det är Tool's gitarrist som gjort videon.

7. The Go! Team - Junior Kickstart (Regi: Doug Schachte)



Ms. Pacman in real life!!

6. Beastie Boys - Sabotage (Regi: Spike Jonze)



Beastie Boys som snutar iförda 70-tals-muschar i denna fantastiska fejkade gamla polisserie. Har till och med ett klipp med en bil som åker genom ett berg tomkartonger. Hysteriskt roligt!

5. Blur - Coffee and TV (Regi: Hammer & Tongs)

Tyvär går det inte att bädda in videon men kolla på den här: http://www.youtube.com/watch?v=KCe5yiMWPbA

Kanske tidernas gulligaste video med garanterat tidernas gulligaste mjölkpaket. En liten historia om ett mjölkpaket som ger sig ut på äventyr. Kan man bli förälskad i en pappkartong?

4. The White Stripes - Fell in Love with a Girl (Regi: Michel Gondry)



Gondry + White Stripes + Lego = Så jävla sant det bara kan bli!

3. Fatboy Slim - Right Here, Right Now (Regi: Spike Jonze)



Spike Jonze kan ju verkligen också det här med musikvideor. Den här är fullkomligt lysande när man får följa med från encelliga livsformer i jordens begynnelse till en tjock kille i nutid, komplett med en nedräknare som går från 350 000 000 000 ner till 0 nere i hörnet.

2. Muse - Knights of Cydonia (Regi: Joseph Kahn)



Egentligen en vanlig western-story förutom en del detaljer som kung-fu, laser-pistoler, robotar och annat futuristiskt. Riktigt välgjord video där den genuina western-känslan verkligen finns trots den absurda twisten. Hillarious när hjältens flickvän ska hängas men snöret skjuts av med en laser och faller rakt ner på hans moped. Sånt händer bara i Knights of Cydonia.

1. OK Go - Here It Goes Again (Regi: Trish Sie & OK Go)




Pure Genius! Allt från den minimalistiska omgivningen till den fantastiska koreografin. Och allt i en tagning! Alltså jag kan kolla hur många gånger som helst den är lika bra varje gång. Litet shout-out också till deras video till A Million Ways som har allt som Here it Goes Again har förutom löparband.