Point-and-Click #2: Broken Sword: The Shadow of the Templars

Ett klassiskt spel som jag har spelat många gånger. Det här blir andra gången jag spelar Director's Cut-versionen. En version som inte skiljer sig så mycket från originalet. Största skillnaden är att det lagts till några spelbara segment i början av spelet med Nicole, kul att hon får lite större plats men de delarna ger inte så jäkla mycket för helheten. Spelet jag pratar om är:
 
 
Titel: Broken Sword: The Shadow of the Templars
År: 1996
Utvecklare: Revolution Software
 
George Stobbart är på semester i Paris. Väl där på ett café blir han vittne till ett bombattentat där en prominent man blir mördad. Tillsammans med journalisten Nicole Collard, som dyker upp på brottsplatsen, dras George in i ett allt tätare mysterium som tar honom till olika platser i världen i jakten på mördaren.
 
Story: 4/5
Skriven av samme man som gjorde Beneath a Steel Sky. Här har han förfinat historieberättandet en hel del. Broken Sword har en väldigt bra, spännande och allmänbildande story. Tempelherraroden är alltid intressant och har en stor del i Broken Sword vilket gör spelet till lite av en (bättre) föregångare till Da Vinci-koden och National Treassure t ex. Hade gärna fått gå in ännu mer på karaktärernas bakgrund och dylikt dock.
 
Huvudkaraktär: 3/5
Amerikanske George Stobbart är en lite skarpare version av Foster från Beneath a Steel Sky. Fotfarande lite träig men betydligt charmigare. Kan störa mig lite på att han i grunden är en smart kille, kan latin och är rätt allmänbildad, men ibland blir han jättekorkad amerikan. Bra att han har brister men det får ju vara rimliga brister isf.
 
Biroller: 4/5
Finns många bra mindre roller i spelet. Nicole Collard, som nästan är en huvudkaraktär, funkar bra som sidekick. Arrogante André, som även blir lite av Georges rival, är ett kul inslag. Skurken Khan är läskig och mystisk. Och utöver det finns det en mängd andra färgstarka karaktärer som lyckas med att göra en impact trots att de bara är med en kort stund.
 
Grafik: 4/5
Miljöerna i Broken Sword är fantastiskt vackra. Väldigt snyggt hur de lyckats få till känslan i de vitt skilda platserna (Paris, Skottland, Syrien och Spanien). Karaktärerna kan se lite off ut ibland men detaljrikedomen i omgivningen väger upp det. Dave Gibbons har även här hjälpt till, eller inte i originalspelet men i Director's Cut vilket är den version jag spelat nu, han har tecknat några cutscenes och även närbilderna i dialogerna.
 
Svårighetsgrad: 3/5
Det är lite svårt att betygsätta ett spel av den här typen när jag kan i stort sett alla pusslen utantill (ändå tog det mig 9 timmar att spela igenom). Vill minnas att originalspelet var svårare än director's cut-versionen. Några pussel har gjorts lättare och man kan inte dö vilket var fallet i originalet. Kommer ihåg att det var frustrerande vid några ställen i spelet där man behövde handla snabbt för att komma på en lösning och undvika att bli skjuten. Svårighetsgraden på originalet var kanske en 4a men här blir det en 3a.
 
Totalt: 5/5
Broken Sword är en klassiker och ett av de absolut bästa i genren. Bra story och karaktärer, bra dialog, grymt röstskådespel, vacker grafik. Jag kan egentligen inte komma på några brister i spelet. Ok om man vill så kan man anmärka på lite halvtaskig animation på sina håll och ljudet på rösterna låter lite väl burkigt ibland men även om man letar efter fel så tar allt som är rätt med spelet över. Jag har säkert spelat Broken Sword 5-6 gånger och jag häpnas varje gång över hur bra det är. Ett måste för alla Point-and-click-fans!
 
              
 
Next up: Jag kör nog på med Broken Sword 2

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0