Gamusicineast

Konsert-året kunde omöjligt börja bättre. The xx kom till Göteborg och satte ribban för kommande spelningar som ska ses i år, en ribba som dom flesta får svårt att komma över.
Jag nämnde det tidigare men tar det igen. The xx släppte sitt debut album xx (årets tredje bästa album) och genomslaget under hösten och vintern har blivit enormt. Själv fick jag upp ögonen för denna väldigt unga London-trio (dom var fyra i gruppen tidigare) under julhelgen då jag kollade genom diverse årsbästa-lista och upptäckte att The xx återfanns på dom flesta. Jag tror framförallt det extremt stilrena skivomslaget var vad som fick mig att kolla upp vad det var för nånting och jag ångrar det inte en sekund. Jag blev såld direkt och sedan gick allt snabbt. Jag tipsade den burleske björken som i sin tur snokade runt en massa på internet och fick nys om att dom skulle hit till gbg. Glädjen var total men tyvär var det många fler som också hade fått nys om detta och lilla Pustervik var redan utsåld. Sporadiskt gick man in på ticnet i hopp om att mirakel hade skapat nya biljetter. Till slut hörsammades mina böner; spelningen hade flyttats till Brew House och nya biljetter fanns att köpa. Glädjen kom tillbaka och nu en knapp månad efter att man upptäckte dom fick jag äntligen uppleva The xx live. Dom små förväntningarna man ändå hade hunnit byggt upp överträffades med råge.
Klockan 23, efter att kanadensiska förbandet New Look spelat färdigt (helt ok men lite långrandigt,) släcktes Brew House ned och två stora vita "X" tändes upp på scenen. Sen kom två unga killar och en ung tjej, lika svartklädda som Spökplumpen, upp på scenen och drog igång Intro från debutplattan och lyckades få mig att njuta hela vägen till sista och enda extranumret Stars.
Live låter The xx nästan exakt som dom gör på skiva så att jag tycker att konserten var bra på ett magiskt sätt är ju inte så underligt men det var något med stämningen denna kväll som gjorde att man inte bara började tro på magi utan på häxkonster, svartmagi och voodoo på. På tal om det så såg bassisten/sångaren Oliver Sim galet possessed ut. När han i slutet av konserten står och hammrar på en ensam cymbal mitt på scenen så såg han ut som kunde vara med i The Ring eller Nosferatu eller något liknande. Gitarrisren/sångerskan Romy Madley Croft såg mest bara blyg ut, jag tror hon sa "Thank You" efter en låt det var allt, istället lät hon sin sång och gitarr tala på ett ohyggligt vacker sätt. Samspelet dem emellan imponerade om möjligt ännu mer live än på skiva. Någon som imponerade minst lika mycket var allt-i-allot Jamie Smith som hade koll på elektroniska trummor, vanliga trummor och även syntspelandet. Samtidigt.
Tråkigaste med konserten var väl att den tog slut alldeles för snabbt, men man får ju tänka på att The xx bara har släppt ett album med elva låtar så att vi fick tolv (en cover) får man se som en bonus. Däremot gör ju det skrala, men fantastiska, låtmaterialet att jag verkligen ser fram emot nästa steg som The xx kommer att ta. Om inte annat så tar det förhoppningsvis dem tillbaka till Göteborg och bjuder på ännu en stämningsfull spelning.

Setlist:

Intro
Crystalised
Islands
Heart Skipped a Beat
Fantasy
Shelter
VCR
Do You Mind (cover på filipinska sångerskan Kyla)
Basic Space
Night Time
Infinity

Extranummer:
Stars