Tales of Monkey Island: Chapter 2 - The Siege of Spinner Cay
Då var del två av det 5:e spelet i Monkey Island-serien avklarad.
Del fyra i serien om wannabe-piraten Guybrush Threepwood, Escape from Monkey Island, kom år 2000 och var lite spiken i kistan för point-and-klick-spelen. Grafiken var då i 3D vilket hade funkat ypperligt i Lucas Arts fantastiska Grim Fandango som släpptes ett år tidigare. Jag tror mest det berodde på att det var ett helt nytt spel till skillnad från Monkey Island som man hade vant sig vid 2D-grafiken i tidigare spel även om dom utseendemässigt skillde sig mycket från varann. Största felet med MI 4 var dock själva speldesignen bl a när man ska förolämpa apor på deras språk eller när man ska slåss i en stor mekanisk ninja-apa. Det låter kul men funkade inte alls.
Nu har alltså 9 år gått och Telltale Games (bestående av gamla Lucas Arts-medarbetare), som återupplivade ett annat gammalt Lucas Arts-point-and-click-spel (Sam & Max) för något år sedan, har valt att reboota Monkey Island-serien och dom gör det i samma stil som Sam & Max: World Police; uppdelat i 5 kapitel med separata releaseer.
Första avsnittet, Launch of the Screaming Narwahl, släpptes i juli i år kickade igång Guybrush's comeback på ett strålande sätt. Det börjar med att man ska förgöra ärkeskurken LeChuck en gång för alla men nåt går snett och LeChuck's zombie-förbannelse, Pox of LeChuck, hoppar över till Guybrush's hand. Elaine, Guybrush's fru, försvinner och själv hamnar man på Flotsam Island vars vindar alltid blåser inåt. Första delen går därför ut på att på att ta sig från ön för att söka upp sin kära Elaine igen och även leta rätt på La Esponja Grande (Den stora tvättsvampen) som ska läka zombie-förbannelsen.
I del två, The Siege of Spinner Cay, har man tagit sig från Flotsam Island, återförenats med Elaine och en, till Guybrush's förtret, frisk och snäll LeChuck och tagit sig till Jerkbait Islands. Där hamnar man mitt i en konflikt mellan lokal-sjöjungfru-befolkningen och ett gäng Pox-infekterade pirater som också är ute efter Esponja Grande. Där ska man hitta lokalbefolkningens artifakter som ska hjälpa en att hitta vägen till Tvättsvampen innan piraterna hinner före.
Precis som i Escape from MI så är det 3D-grafik som gäller men denna gång känns det som det funkar bättre. Annars känns det som ett klassiskt Monkey Island-spel. Humorn är kanske inte lika knivskarp som i dom tidigare delarna men dom två första avsnitten har bjudit på en del skratt och schyssta karaktärer. Största felet är kontrollen, borta är tangentbordskontrollerna från 4:an men istället för att använda gamla sättet att helt enkelt klicka där man vill gå så måste man nu hålla in mus-knappen och sen för den åt den riktning man vill gå vilket känns dumt och irriterande. Dessutom känns det som lite upprepningar i problemlösandet från kapitel ett till kapitel två. Utöver det så har Telltale Games fått till Monkey Island-känslan riktigt bra och jag hoppas dom återupplivar andra Lucas Arts-klassiker i framtiden. Men till dess ska jag ta itu med Chapter 3 - Lair of the Leviathan
Del fyra i serien om wannabe-piraten Guybrush Threepwood, Escape from Monkey Island, kom år 2000 och var lite spiken i kistan för point-and-klick-spelen. Grafiken var då i 3D vilket hade funkat ypperligt i Lucas Arts fantastiska Grim Fandango som släpptes ett år tidigare. Jag tror mest det berodde på att det var ett helt nytt spel till skillnad från Monkey Island som man hade vant sig vid 2D-grafiken i tidigare spel även om dom utseendemässigt skillde sig mycket från varann. Största felet med MI 4 var dock själva speldesignen bl a när man ska förolämpa apor på deras språk eller när man ska slåss i en stor mekanisk ninja-apa. Det låter kul men funkade inte alls.
Nu har alltså 9 år gått och Telltale Games (bestående av gamla Lucas Arts-medarbetare), som återupplivade ett annat gammalt Lucas Arts-point-and-click-spel (Sam & Max) för något år sedan, har valt att reboota Monkey Island-serien och dom gör det i samma stil som Sam & Max: World Police; uppdelat i 5 kapitel med separata releaseer.
Första avsnittet, Launch of the Screaming Narwahl, släpptes i juli i år kickade igång Guybrush's comeback på ett strålande sätt. Det börjar med att man ska förgöra ärkeskurken LeChuck en gång för alla men nåt går snett och LeChuck's zombie-förbannelse, Pox of LeChuck, hoppar över till Guybrush's hand. Elaine, Guybrush's fru, försvinner och själv hamnar man på Flotsam Island vars vindar alltid blåser inåt. Första delen går därför ut på att på att ta sig från ön för att söka upp sin kära Elaine igen och även leta rätt på La Esponja Grande (Den stora tvättsvampen) som ska läka zombie-förbannelsen.
I del två, The Siege of Spinner Cay, har man tagit sig från Flotsam Island, återförenats med Elaine och en, till Guybrush's förtret, frisk och snäll LeChuck och tagit sig till Jerkbait Islands. Där hamnar man mitt i en konflikt mellan lokal-sjöjungfru-befolkningen och ett gäng Pox-infekterade pirater som också är ute efter Esponja Grande. Där ska man hitta lokalbefolkningens artifakter som ska hjälpa en att hitta vägen till Tvättsvampen innan piraterna hinner före.
Precis som i Escape from MI så är det 3D-grafik som gäller men denna gång känns det som det funkar bättre. Annars känns det som ett klassiskt Monkey Island-spel. Humorn är kanske inte lika knivskarp som i dom tidigare delarna men dom två första avsnitten har bjudit på en del skratt och schyssta karaktärer. Största felet är kontrollen, borta är tangentbordskontrollerna från 4:an men istället för att använda gamla sättet att helt enkelt klicka där man vill gå så måste man nu hålla in mus-knappen och sen för den åt den riktning man vill gå vilket känns dumt och irriterande. Dessutom känns det som lite upprepningar i problemlösandet från kapitel ett till kapitel två. Utöver det så har Telltale Games fått till Monkey Island-känslan riktigt bra och jag hoppas dom återupplivar andra Lucas Arts-klassiker i framtiden. Men till dess ska jag ta itu med Chapter 3 - Lair of the Leviathan
Kommentarer
Trackback
