Disney Classics #35: Hercules

Back at it


Hercules (1997)

Good guy: Hercules 2/5
I första halvan i filmen är Hercules den typiske missförstådde pojken som växer upp för att bli en stjärna. Tyvärr så blir andra halvan mer av en typisk romantisk Disney-film än en typisk sportfilm. Hade gillat filmen mer om de gått all-in på att göra just en sportliknande film av Hercules bravader.

Bad guy: Hades 3/5
Filmens stora behållning enligt mig. Men det är kanske inte karaktären i sig utan James Woods som återigen visar sig vara en utomordentlig röstskådespelare, han borde verkligen göra mer sånt. Karaktären är som sagt inte så jätteskoj i övrigt och har dessutom ingen egen låt.

Love interest: Megara 2/5
Varför måste så många kvinnliga karaktärer i Disney's filmer börja bra för att i slutet av filmen inte kunna nånting annat än vara kär i hjälten? Meg, som Hercules kärlek kallas, börjar med att vara lömsk och two-timar Hercules, visserligen mot sin vilja pga sina band till Hades men ändå men likt Esmeralda utvecklas hon till att slutligen bara vara en kvinna som hjälten måste rädda.

Comic relief: Phil 2/5
Danny De Vito passar ju ganska bra som satyren och Hercules tränare Philoctetes. Karaktären är, som det mesta med denna film, så där. Har några småroliga skämt men mycket han säger makes you cringe (finns väl inget bra ord för "cringe" på svenska?). Hades medhjälpare Pain och Panic kan också gå in i humor-kategorin men likt Phil är de inte heller särskilt roliga.

Musical numbers: 2/5
Hercules låt Go the Distance är en bra Disney-låt, även om Michael Bolton sjunger den till eftertexterna, men utöver tycker jag inte det finns så mycket att hämta i denna film. De flesta låtarna sjungs av muserna som även funkar ungefär som berättare i filmen men jag gillar varken de karaktärerna, deras del i filmen eller deras låtar.

Total: 2/5
Till att börja med så måste det ju sägas att Disney har trampat all over den grekiska mytologin. Som mytologi-intresserad är det lite tråkigt att se att nästan ingenting som stämmer överens med "verkligheten", framförallt har filmen fel titel! Eftersom det som sagt är grekisk mytologi så borde ju filmen heta Heracles och inte Hercules som är halvgudens romerska namn. That aside så är filmen okej men inte ett dugg mer. Det är framförallt svårt att känna något för storyn och karaktärerna och själva filmen tar aldrig riktigt fart. Skämten är stundtals halvroliga och de populärkulturella och nutida referenserna funkar rätt bra ibland. Disney har försökt hämta inspiration från gamla grekiska målningar till designen och animationen och det funkar väl så där tycker jag. Och det är som sagt så hela filmen känns, så där.


Next up: Mulan

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0