Gamusicineast

Andra delen för idag, två imorgon, två på fredag sen får jag se om jag drar ut på det till söndag eller kör dom två sista på lördag. Om inget konstigt händer är listan klar denna vecka vilket fall som helst.

Cold War Kids debutalbum var riktigt bra, deras andra var inte så bra och ifjol kom deras tredje LP och den var väl ok åtminstone. Känns lite som dom lite desperat försöker slå igenom men det tappar dom bara på. Några riktigt bra låtar återfinns på senaste alstret, den första jag fastnade för var första singeln från skivan.

Jag älskade Justice debutalbum trots att jag inte lyssnade på "sån musik" på den tiden. Nu när jag börjat lyssna väldigt mycket mer på elektronisk musik så blev förväntan på deras andra album smått gigantisk. Även om den inte är riktigt lika bra som † (eller "Cross" om man vill läsa ut symbolen som titeln består av) så är Audio, Video, Disco riktigt, riktigt bra. Horsepower funkar som ett utmärkt intro till resten av skivan.

Folkrockarna från London med Simon Tong (The Verve, Blur) i spetsen gjorde ett utomordentligt debutalbum 2010 så att släppa ett nytt album redan året efter känns lite rushed och resultatet blev som väntat inte jättebra. Lite tråkigt när man hör So Tired in the Morning, hade dom jobbat lite mer på albumet hade kanske fler låtar låtit så här bra.

Första gruppen med två låtar på listan. Efter att ha sett dom live första gången 2008 så har jag lyssnat mer och mer och i år var jag verkligen fast. Sen när Ritual Union kom och framförallt när jag såg dom på Way Out West (min sjunde bästa konsert någonsin) så blev jag helt förälskad. Nightlight var första singeln från nya skivan och även om jag var lite skeptisk till den då så gillar jag den skarpt nu.

Fick frågan om Merrill Garbus, kvinnan bakom namnet tUnE-yArDs, är ett geni eller bara galen. Svaret kändes solklart: Hon är genialiskt galen. Musiken känns mestadels helt störd men på det absolut bästa och coolaste sättet. Förutom lite hjälp av en bassist och några blåsare så är det Merrill som sjunger och spelar in mängder av trum- och syntloopar. Sjukt coolt live, önskar jag får se det någon gång.

Det känns som The Strokes fjärde album hamnat lite i skymundan i år både för min egen del och även i media. Det är lite synd för den är ju faktiskt riktigt bra, åtminstone några låtar. Som Machu Picchu t ex. Älskar gitarrerna!

I Phoenix frånvaro fick M83 steppa upp som Frankrikes indiepop/rock-på-engelska-bidrag. Dom gjorde det med en dubbelskiva med den fantastiska titeln Hurry Up, We're Dreaming (bästa titeln i år enligt mig). Dubbelskivor kan ju ha svårt att hålla hela vägen, M83 lyckas ganska bra med det faktiskt. New Map från andra skivan sticker ut mest av dubbelalbumets 22 låtar.

Jag har alltid gillat Zach Condon och hans projekt Beirut men det var inte förrän den tredje skivan som jag förälskade mig i indie folk-bandet från Santa Fe. Port of Call är som så många andra av Beiruts låtar en underbar blandning av folkmusik från olika delar av världen och Zach's fantastiska röst.