Gamusicineast

Games. Music. Cinema.

Disney Classics #32: The Lion King

Naaaaaaaaants ingonyama bagithi Baba

The Lion King (1994)

Good guy: Simba 2/5

Inte särskilt minnesvärd huvudkaraktär egentligen. Lite väl naivt att aldrig förstå att det inte var hans fel att Mufasa dör och att Scar är lite elak. Simba är rätt duktig i slutstriden dock och pluspoäng dessutom för att jag har haft vuxna Simbas svenska röst som lärare.

Bad guy: Scar 4/5

Scar är lite som Jafar men även fast Jeremy Irons är awesome, Be Prepared är en bra skurklåt och Scar liknas med Hitler så var Jafar lite bättre. Att döda sin egen bror och sedan skylla det på sin brorson är i och för sig bland det elakaste någon Disney-skurk gjort.

Love interest: Nala 2/5

Ganska tråkig karaktär. Förstår inte riktigt varför de behövde Simba för att besegra Scar då Nala upprepade gånger lyckas brotta ner Simba.

Comic relief: Timon & Pumbaa 3/5

Det här kommer jag få skit för men Timon och Pumbaa är roligare på engelska. Älskvärda och roliga röster på svenska, visst, men de engelska röstskådespelarna är duktigare och dessutom är karaktärernas repliker och skämt roligare i originalet. Stark trea får duon även om den roliga skenmanöver-låten var nära att föra upp betyget till en fyra.

Musical numbers: 3/5

Inledande Circle of Life är fan mäktig alltså. Hakuna Matata, Can You Feel the Love Tonight och tidigare nämnda Be Prepared är ju helt ok också.

Total: 3/5

Inte riktigt så bra som jag minns den, Aladdin har stått sig bättre. The Lion King blir lite för mycket på något svårförklarligt sätt men den är ändå bra med många bra karaktärer och minnesvärda scener, inte minst Mufasas död. Måste också nämna att Mustafas röst görs av Darth Vader vilket så klart är coolt. En fråga som jag ställde mig under filmen var var alla lejonhanar var någonstans? Man får se en del honor men inte en enda hane syns till förutom de tre huvudkaraktärerna.

Next up: Pocahontas

Det finns sällan mer än en vuxen hanne i en lejonflock, för det skulle bli lite mycket rivalitet. Som i filmen, nu när jag tänker på det. The Lion King hadejag för höga förväntningar på, men Irons räddar läget rätt bra, tycker jag.

Ligger nåt i det men hur djur egentligen beter sig ska man nog inte lägga alltför stor vikt vid när det gäller Lejonkungen.

Jag håller Lejonkungen högt bland mina Disneyfavoriter, till stor del för att den kom i exakt rätt ålder för mig. Mycket handlar väl om det rosa barndomsskimret som många av Disneyfilmerna omges av :)Ihop med Skönheten & Odjuret, Lilla Sjöjungfrun och Aladdin är Lejonkungen dessa känslomässiga favoriter, även om en del av innehållet inte "sits quite right" vid en något djupare analys med dagens ögon. Sjukt bra jobbat med analyserna, intressant att läsa :D

Det är svårt med just filmerna från den här tiden att inte dras med i nostalgitänket. Att se dem på engelska hjälper ju dock till att göra en något rättvisare analys. Tackar för berömmet, kul att du gillar det.