Disney Classics #21: Robin Hood
Hör jag "oo-de-lally" en gång till blir jag galen!
Robin Hood (1973)
Good guy: Robin Hood 2/5
Robin Hood är ju alltid Robin Hood, en älskvärd sagofigur med diverse awesome skills. I denna film så är han inte i så mycket i centrum som han borde vara, mycket fokus ligger på karaktärer runt omkring som t ex dom rätt dryga barnen.
Bad guy: Prince John 2/5
The main bad guy är bara en maktgalen crybaby, det är ju inte särskilt skräckinjagande att suga på tummen kan vi väl alla vara överens om. Han får dock hjälp av Sir Hiss (som konstigt nog verkar ha päls stundtals) och den riktige elakingen, Sheriff of Nottingham som snor dom sista slantarna från barn, blinda tiggare och kyrkan.
Love interest: Maid Marian 1/5
Hmm finns inte så mycket att säga om Marian egentligen. Hon spelar badminton, det är ju rätt coolt.
Comic relief: Little John 2/5
Phil Harris repriserar sin roll som Baloo, typ, fast här är han en brun björn istället för grå. Hyggligt skön karaktär men inte så rolig kanske.
Musical numbers: 2/5
Några okej låtar men inget märkvärdigt soundtrack. Pluspoäng för att man kommer att tänka på Percy Tårar och Robert Gustafssons imitation av berättaren Allan-a-Dale.
Total: 2/5
Bättre än Costner sämre än Errol Flynn? Kanske det, svårt att jämföra såklart. Som jag nämnde så är det för lite fokus på huvudkaraktären och dom andra figurerna i filmen är ganska svaga, inte för att Robin själv är så jättevass i denna film. Det blir rätt spännande på slutet, betydligt mer spännande än vad som visas på julafton, men filmen hettar aldrig till riktigt ändå.
Next up: The Many Adventures of Winnie the Pooh
Robin Hood (1973)
Good guy: Robin Hood 2/5
Robin Hood är ju alltid Robin Hood, en älskvärd sagofigur med diverse awesome skills. I denna film så är han inte i så mycket i centrum som han borde vara, mycket fokus ligger på karaktärer runt omkring som t ex dom rätt dryga barnen.
Bad guy: Prince John 2/5
The main bad guy är bara en maktgalen crybaby, det är ju inte särskilt skräckinjagande att suga på tummen kan vi väl alla vara överens om. Han får dock hjälp av Sir Hiss (som konstigt nog verkar ha päls stundtals) och den riktige elakingen, Sheriff of Nottingham som snor dom sista slantarna från barn, blinda tiggare och kyrkan.
Love interest: Maid Marian 1/5
Hmm finns inte så mycket att säga om Marian egentligen. Hon spelar badminton, det är ju rätt coolt.
Comic relief: Little John 2/5
Phil Harris repriserar sin roll som Baloo, typ, fast här är han en brun björn istället för grå. Hyggligt skön karaktär men inte så rolig kanske.
Musical numbers: 2/5
Några okej låtar men inget märkvärdigt soundtrack. Pluspoäng för att man kommer att tänka på Percy Tårar och Robert Gustafssons imitation av berättaren Allan-a-Dale.
Total: 2/5
Bättre än Costner sämre än Errol Flynn? Kanske det, svårt att jämföra såklart. Som jag nämnde så är det för lite fokus på huvudkaraktären och dom andra figurerna i filmen är ganska svaga, inte för att Robin själv är så jättevass i denna film. Det blir rätt spännande på slutet, betydligt mer spännande än vad som visas på julafton, men filmen hettar aldrig till riktigt ändå.
Next up: The Many Adventures of Winnie the Pooh
Kommentarer
Trackback
