Filmarkivet: Soylent Green
Dags att öppna filmarkivet vilket helt enkelt innebär att jag sammanfattar den senast sedda filmen ur mitt filmbibliotek.
Titel: Soylent Green
År: 1973
Regi: Richard Fleischer
I rollerna: Charlton Heston, Leigh Taylor-Young, Edward G Robinson
Handling: Året är 2022 och New York är överbefolkat och skitigt. Riktig mat är en raritet endast tillgänglig för dom rika medans dom otaliga fattiga försöker leva på det som företaget Soylent bjuder på vilket är små bitar framställda från plankton. Thorn (Heston) bor i dom fattiga kvarteren men får sin beskärda del av rikemanslivet, genom sitt jobb som kommissarie roffar han åt sig av mat, tvål och annat "lyx" han hittar på brottsplatserna. När en högt uppsatt man blir brutalt mördad i sitt hem rycker Thorn in. Hans mordutredning tar dock många mystiska vändningar och leder honom enda fram till Soylent's fruktansvärda hemlighet.
Min åsikt (SPOILER!): Jag hade rätt höga förväntningar på denna sci-fi-klassiker men blev tyvär rätt besviken och jag tror inte det har att göra med att jag visste om twisten (Soylent Green is people!) sen tidigare. Det som slog mig direkt är att filmen känns oerhört daterad. För att dra en sci-fi-parallel så känns ju Kubrick's 2001 rätt 60/70-tal men ändå med en futuristisk twist medan Soylent Green känns mer som ett alternativt 1972 istället för ett framtida 2022
Sedan tycker jag filmen är för kort, storyn kändes genomhastad och mycket hände utan någon direkt förklaring. En scen där Thorn åker tillbaka till den mördade rike mannens lägenhet kändes väldigt märklig, han kommer dit och finner hans "inredning", Shirl (dom rika har inga fruar eller så utan kvinnor ingår som inredning i deras lägenheter) ha en liten fest med sin inrednings-kompisar, Thorn och Shirl går in i sovrummet och klär av sig naken och lägger sig samtidigt som den avlidne mannens butler kommer in och börjar misshandla dom andra tjejerna i lägenheten.
Det finns ingen direkt skurk i filmen heller, någon skum man går runt och ger lite order här å där men han får ingen framträdande roll och inte heller Soylent får någon större roll i det hela som det onda företaget som måste stoppas.
Dessutom är ju inte Charlton Heston så passande i just denna film, Ben-Hur och andra pampiga filmer är mer hans gebit tycker jag.
Soylent Green är ändå en ok Whodunit även om man inte riktigt bryr sig hur den slutar och förhållandet mellan Thorn och hans äldre kompanjon Sol är, om än lite märkligt och utan bakgrund, ganska sevärt.
Betyg: 5/10
Titel: Soylent Green
År: 1973
Regi: Richard Fleischer
I rollerna: Charlton Heston, Leigh Taylor-Young, Edward G Robinson
Handling: Året är 2022 och New York är överbefolkat och skitigt. Riktig mat är en raritet endast tillgänglig för dom rika medans dom otaliga fattiga försöker leva på det som företaget Soylent bjuder på vilket är små bitar framställda från plankton. Thorn (Heston) bor i dom fattiga kvarteren men får sin beskärda del av rikemanslivet, genom sitt jobb som kommissarie roffar han åt sig av mat, tvål och annat "lyx" han hittar på brottsplatserna. När en högt uppsatt man blir brutalt mördad i sitt hem rycker Thorn in. Hans mordutredning tar dock många mystiska vändningar och leder honom enda fram till Soylent's fruktansvärda hemlighet.
Min åsikt (SPOILER!): Jag hade rätt höga förväntningar på denna sci-fi-klassiker men blev tyvär rätt besviken och jag tror inte det har att göra med att jag visste om twisten (Soylent Green is people!) sen tidigare. Det som slog mig direkt är att filmen känns oerhört daterad. För att dra en sci-fi-parallel så känns ju Kubrick's 2001 rätt 60/70-tal men ändå med en futuristisk twist medan Soylent Green känns mer som ett alternativt 1972 istället för ett framtida 2022
Sedan tycker jag filmen är för kort, storyn kändes genomhastad och mycket hände utan någon direkt förklaring. En scen där Thorn åker tillbaka till den mördade rike mannens lägenhet kändes väldigt märklig, han kommer dit och finner hans "inredning", Shirl (dom rika har inga fruar eller så utan kvinnor ingår som inredning i deras lägenheter) ha en liten fest med sin inrednings-kompisar, Thorn och Shirl går in i sovrummet och klär av sig naken och lägger sig samtidigt som den avlidne mannens butler kommer in och börjar misshandla dom andra tjejerna i lägenheten.
Det finns ingen direkt skurk i filmen heller, någon skum man går runt och ger lite order här å där men han får ingen framträdande roll och inte heller Soylent får någon större roll i det hela som det onda företaget som måste stoppas.
Dessutom är ju inte Charlton Heston så passande i just denna film, Ben-Hur och andra pampiga filmer är mer hans gebit tycker jag.
Soylent Green är ändå en ok Whodunit även om man inte riktigt bryr sig hur den slutar och förhållandet mellan Thorn och hans äldre kompanjon Sol är, om än lite märkligt och utan bakgrund, ganska sevärt.
Betyg: 5/10
Kommentarer
Trackback
