Disney Classics #12: Cinderella
Har alltid undrat varför Cinderella heter Askungen på svenska. Så här är det; Den franska originaltiteln till Charles Perraults saga är Cendrillon efter franska ordet Cendre som betyder aska. Now you know, and knowing is half the battle.
Cinderella (1950)
Good guy: Cinderella 2/5
Söt, snäll och godhjärtad. Man kan ju inte annat än att lida med henne för allt hon får stå ut med.
Bad guy: Lady Tremaine 4/5
Om Drottningen i Snövit inte hade mycket till motiv för sina elakheter så har Cinderellas styvmoder inget motiv whatsoever. She's just one evil bitch helt enkelt. Så fort Cinderellas pappa dör så känner hon att det är läge att förstöra den unga tjejens liv för att, ja som sagt ingen vet varför. Det faktum att hon är så iskall medan hon gör det gör att man hatar henne ännu mer. Och hennes blick, jag får nog svårt att sova inatt.
Love interest: Prince Charming 1/5
Fram till att han träffar Cinderella, då han väl ändå visar att han är heterosexuell, förstår man inte varför inte hans far fattar att han är gay (alltså nutidens innebörd av ordet inte dåtidens). Är med väldigt lite i filmen och är intetsägande.
Comic relief: Jaq & Gus 2/5
Ännu sötare på engelska nästan, framförallt Gus. Gillar deras dialekter annars kanske inte så roliga.
Musical numbers: 3/5
The Work Song håller ju fortfarande även om man hör den varje jul. Även den kanske är snäppet bättre på engelska. I övrigt ganska småtrevliga sånger om än ingen man blir alldeles förälskad i.
Total: 3/5
Vet inte om det jag tycker mer om denna än vad jag hade gjort om jag inte sett dom sex senaste Disney-filmerna alldeles innan, kanske. Jag gillar Cinderella hur som helst. Vet inte riktigt varför men en det är ju en klassisk saga som berättas på ett hyffsat charmigt sätt och på slutet rycks jag med i spänningen även fast jag vet hur det ska sluta. I vilket fall så är Disney tillbaka på rätt spår i och med denna filmen, den första sedan Bambi som stolt kan betitla sig Classic.
Cinderella (1950)
Good guy: Cinderella 2/5
Söt, snäll och godhjärtad. Man kan ju inte annat än att lida med henne för allt hon får stå ut med.
Bad guy: Lady Tremaine 4/5
Om Drottningen i Snövit inte hade mycket till motiv för sina elakheter så har Cinderellas styvmoder inget motiv whatsoever. She's just one evil bitch helt enkelt. Så fort Cinderellas pappa dör så känner hon att det är läge att förstöra den unga tjejens liv för att, ja som sagt ingen vet varför. Det faktum att hon är så iskall medan hon gör det gör att man hatar henne ännu mer. Och hennes blick, jag får nog svårt att sova inatt.
Love interest: Prince Charming 1/5
Fram till att han träffar Cinderella, då han väl ändå visar att han är heterosexuell, förstår man inte varför inte hans far fattar att han är gay (alltså nutidens innebörd av ordet inte dåtidens). Är med väldigt lite i filmen och är intetsägande.
Comic relief: Jaq & Gus 2/5
Ännu sötare på engelska nästan, framförallt Gus. Gillar deras dialekter annars kanske inte så roliga.
Musical numbers: 3/5
The Work Song håller ju fortfarande även om man hör den varje jul. Även den kanske är snäppet bättre på engelska. I övrigt ganska småtrevliga sånger om än ingen man blir alldeles förälskad i.
Total: 3/5
Vet inte om det jag tycker mer om denna än vad jag hade gjort om jag inte sett dom sex senaste Disney-filmerna alldeles innan, kanske. Jag gillar Cinderella hur som helst. Vet inte riktigt varför men en det är ju en klassisk saga som berättas på ett hyffsat charmigt sätt och på slutet rycks jag med i spänningen även fast jag vet hur det ska sluta. I vilket fall så är Disney tillbaka på rätt spår i och med denna filmen, den första sedan Bambi som stolt kan betitla sig Classic.
Disney Classics #11: The Adventures of Ichabod and Mr. Toad
Det susar i säven vs. Sleepy Hollow
The Adventures of Ichabod and Mr. Toad (1949)
Good guy: Ichabod Crane 1/5
Den oväntade kvinnokarlen är i denna version av Sleepy Hollow rätt tråkig. Vill dessutom bara ha bruden för hennes pappas pengar.
Bad guy: Brom Bones 2/5
Även om det aldrig sägs rakt ut så talar det mesta för att Ichabods rival om flickan är den som klär ut sig till den huvudlöse ryttaren för att skrämma bort herr Crane. Lyckas gör han ju, och ser ganska skrämmande ut när han gör det, så det samt att han har en betydligt trevligare låt än huvudkaraktären ger ett godkänt betyg. Bör också nämna Mr Winky från Susar i säven-segmentet som nästan är lika lömsk och slug som han ser ut.
Love interest: Katrina von Tassel 1/5
Tidigare nämnda kvinnan är alltså unga fröken von Tassel som mest går runt och putar med brösten. Föga intressant karaktär.
Comic relief: Mr Toad 3/5
Skulle ju kanske kunna gå som good guy också men faktum är att han mest går runt och är galen och rolig.
Musical numbers: 2/5
Några småtrevliga låtar i filmen ändå, framförallt Bones spökhistoria-sång som jag redan tagtit upp.
Total: 2/5
Det här är den sista "segment-filmen" av Disney (om man inte räknar Nalle Puh-filmen som kom 77). Jag älskade boken Det susar i säven när jag var liten och Disney gör här en bra adaption av den engelska barnboken med Basil Rathbone som berättare. Roliga karaktärer och en bra historia, något nerkortad i denna version dock. Jag skulle ge den här delen en 3a i betyg. Sleepy Hollow-segmentet är lite sämre men inte jättedåligt. Bing Crosby står för berättandet och sjungandet. Väldigt trogen originalhistorian från 1820 men vet inte om det är bra eller dåligt. Karaktärerna är för tråkiga för att denna del av filmen ska lyfta.
Är mot dom här segment-filmerna som utgör Disney's sämsta och mest bortglömda period men av dom sex filmerna som gjordes mellan 1942 (Saludos Amigos) och denna så är den här är överlägset bäst ändå, stark 2a.
Next up: Cinderella a.k.a. Askungen
The Adventures of Ichabod and Mr. Toad (1949)
Good guy: Ichabod Crane 1/5
Den oväntade kvinnokarlen är i denna version av Sleepy Hollow rätt tråkig. Vill dessutom bara ha bruden för hennes pappas pengar.
Bad guy: Brom Bones 2/5
Även om det aldrig sägs rakt ut så talar det mesta för att Ichabods rival om flickan är den som klär ut sig till den huvudlöse ryttaren för att skrämma bort herr Crane. Lyckas gör han ju, och ser ganska skrämmande ut när han gör det, så det samt att han har en betydligt trevligare låt än huvudkaraktären ger ett godkänt betyg. Bör också nämna Mr Winky från Susar i säven-segmentet som nästan är lika lömsk och slug som han ser ut.
Love interest: Katrina von Tassel 1/5
Tidigare nämnda kvinnan är alltså unga fröken von Tassel som mest går runt och putar med brösten. Föga intressant karaktär.
Comic relief: Mr Toad 3/5
Skulle ju kanske kunna gå som good guy också men faktum är att han mest går runt och är galen och rolig.
Musical numbers: 2/5
Några småtrevliga låtar i filmen ändå, framförallt Bones spökhistoria-sång som jag redan tagtit upp.
Total: 2/5
Det här är den sista "segment-filmen" av Disney (om man inte räknar Nalle Puh-filmen som kom 77). Jag älskade boken Det susar i säven när jag var liten och Disney gör här en bra adaption av den engelska barnboken med Basil Rathbone som berättare. Roliga karaktärer och en bra historia, något nerkortad i denna version dock. Jag skulle ge den här delen en 3a i betyg. Sleepy Hollow-segmentet är lite sämre men inte jättedåligt. Bing Crosby står för berättandet och sjungandet. Väldigt trogen originalhistorian från 1820 men vet inte om det är bra eller dåligt. Karaktärerna är för tråkiga för att denna del av filmen ska lyfta.
Är mot dom här segment-filmerna som utgör Disney's sämsta och mest bortglömda period men av dom sex filmerna som gjordes mellan 1942 (Saludos Amigos) och denna så är den här är överlägset bäst ändå, stark 2a.
Next up: Cinderella a.k.a. Askungen
Disney Classics #10: Melody Time
Typ som Make Mine Music fast sämre
Melody Time (1948)
Good guy: Pecos Bill 2/5
Sista segmentet i denna film om den extremt skickliga cowboyen Pecos Bill är det bästa fast titelfiguren är kanske inte så minnesvärd. Han får pluspoäng för att han rullar en cigarett enbart med tungans hjälp och tänder den sedan med en blixt han fångar med händerna detta samtidigt som han rider en tornado.
Bad guy: Aracuan Bird (igen) 1/5
Den dryga fågeln gör comeback i ett segment om Samba som jag gisssar blev över från de tidigare Sydamerika-filmerna. Här är Aracuan inte lika rolig. Några hyss kommer han med men väldigt blekt gästspel. Gör inte ens sitt trademark-läte.
Love interest: Slue-Foot Sue 2/5
Pecos Bills kärlek gör en grandiös entré ridandes på en fisk och hongör sorti genom att studsa till månen. Det måste ju vara värt nånting.
Comic relief: Metafor-killen 1/5
Finns ingen utstuderad comic relief i denna film så jag väljer en av berättarna av Pecos Bill-delen. Han kommer med två härliga metaforer: "Homeless as a poker chip" och "Hungry as a woodpecker with a headache"
Musical numbers: 1/5
Inga speciella låtar värda att nämnas.
Total: 1/5
Bara sista delen med Pecos Bill som är ok annars ytterligare en film fylld med rätt trista segment och sångnummer. Som tur är är det den sista. Åtminstone fram till Fantasia 2000.
Next up: The Adventures of Ichabod and Mr. Toad
Melody Time (1948)
Good guy: Pecos Bill 2/5
Sista segmentet i denna film om den extremt skickliga cowboyen Pecos Bill är det bästa fast titelfiguren är kanske inte så minnesvärd. Han får pluspoäng för att han rullar en cigarett enbart med tungans hjälp och tänder den sedan med en blixt han fångar med händerna detta samtidigt som han rider en tornado.
Bad guy: Aracuan Bird (igen) 1/5
Den dryga fågeln gör comeback i ett segment om Samba som jag gisssar blev över från de tidigare Sydamerika-filmerna. Här är Aracuan inte lika rolig. Några hyss kommer han med men väldigt blekt gästspel. Gör inte ens sitt trademark-läte.
Love interest: Slue-Foot Sue 2/5
Pecos Bills kärlek gör en grandiös entré ridandes på en fisk och hongör sorti genom att studsa till månen. Det måste ju vara värt nånting.
Comic relief: Metafor-killen 1/5
Finns ingen utstuderad comic relief i denna film så jag väljer en av berättarna av Pecos Bill-delen. Han kommer med två härliga metaforer: "Homeless as a poker chip" och "Hungry as a woodpecker with a headache"
Musical numbers: 1/5
Inga speciella låtar värda att nämnas.
Total: 1/5
Bara sista delen med Pecos Bill som är ok annars ytterligare en film fylld med rätt trista segment och sångnummer. Som tur är är det den sista. Åtminstone fram till Fantasia 2000.
Next up: The Adventures of Ichabod and Mr. Toad
Disney Classics #9: Fun & Fancy Free
Eller på svenska: Pank & Fågelfri!
Fun & Fancy Free (1947)
Good Guy: Bongo 1/5
Cirkusbjörnen som i filmens första historia flyr från fångenskapen och försöker leva i naturen i stället. Tråkig.
Bad guy: Willie the Giant 1/5
"Cruel and selfish" är andra historiens skurks egenskaper. Försöker ta ihjäl Musse, Kalle och Långben men verkar helst vilja förvandla sig till rosa kaniner. Undrar vilken Willie som dom mobbade på Disney genom att först döpa en val och sen en jätte efter honom. Gissar på en stor kille iaf.
Love interest: Lulubelle 1/5
Bongo hittar kärleken men inser inte att han måste bitchslapa henne för att hon ska förstå att han är kär i henne. Ja det är sant.
Comic relief: Edgar Bergen och hans läskiga dockor 1/5
Edgar Bergen berättar den andra historien i filmen där Musse och Co gör en version av Jack and the Beanstalk. Edgar tar hjälp av två svinläskiga buktalardockor, en wiseguy och en retard, som sprider mer rädsla än humor.
Musical numbers: 1/5
Inte mycket att skriva hem om.
Total: 1/5
Två riktigt tråkiga historier kort och gott.
Next up: Melody Time
Fun & Fancy Free (1947)
Good Guy: Bongo 1/5
Cirkusbjörnen som i filmens första historia flyr från fångenskapen och försöker leva i naturen i stället. Tråkig.
Bad guy: Willie the Giant 1/5
"Cruel and selfish" är andra historiens skurks egenskaper. Försöker ta ihjäl Musse, Kalle och Långben men verkar helst vilja förvandla sig till rosa kaniner. Undrar vilken Willie som dom mobbade på Disney genom att först döpa en val och sen en jätte efter honom. Gissar på en stor kille iaf.
Love interest: Lulubelle 1/5
Bongo hittar kärleken men inser inte att han måste bitchslapa henne för att hon ska förstå att han är kär i henne. Ja det är sant.
Comic relief: Edgar Bergen och hans läskiga dockor 1/5
Edgar Bergen berättar den andra historien i filmen där Musse och Co gör en version av Jack and the Beanstalk. Edgar tar hjälp av två svinläskiga buktalardockor, en wiseguy och en retard, som sprider mer rädsla än humor.
Musical numbers: 1/5
Inte mycket att skriva hem om.
Total: 1/5
Två riktigt tråkiga historier kort och gott.
Next up: Melody Time
Disney Classics #8: Make Mine Music
Typ Fantasia fast med, för sin tid, lite modernare musik.
Make Mine Music (1946)
Good guy: Willie the Whale 2/5
*SPOILER ALERT* Huvudpersonen hämtar jag från sista segmentet i filmen, det om den operasjungande valen Willie, en val som kan sjunga i både tenor, baryton och bas. Samtidigt! En operadirektör tror att valen har slukat en operasångare och vill rädda denne genom att döda valen. Medan Willie tror han sjunger audition för direktören drömmer han sig bort till dom stora operascenerna tills allt får ett abrupt slut då direktören harpunerar valen. Detta måste vara den enda disney-filmen som slutar med att en huvudperson dör även om dom försöker göra det ok genom att berätta att han nu sjunger i himlen.
Bad guy: The wolf 2/5
Nej det blir inte tidigare nämnda operadirektör utan vargen från segmentet Peter & the Wolf som är baserad på en gammal rysk musikalisk saga. Vargen är stor, har crazy ögon och äter upp ankan Sonia som är kompis med huvudkaraktären Peter (tror man iaf, på slutet visar det sig att ankan inte alls blev uppäten).
Love interest: Alice Bluebonnet 1/5
Kommer från ett segment som består av en låt om kärleken mellan två hattar, Johnny Fedora och Alice Bluebonnet. Trist.
Comic relief: Sasha, Sonia & Ivan 1/5
Tillbaka till Peter & the Wolf där Peters kompisar fågeln Sasha, ankan Sonia och katten Ivan får stå för det komiska. Lyckas väl sådär.
Musical numbers: 2/5
Filmen består ju alltså av en mängd på ett eller annat sätt musikaliska segment. Många är tråkiga men Benny Goodman har ett par goa låtar med och det är ganska imponerande med Nelson Eddy som gör alla operasångröster, från Sopran till Bas, i Willie the Whale.
Total: 2/5
Detta är den första av Disneys fyra "Package films" som skapades under WW2 då studion var kort om folk pga kriget. Det blev bara halvklara idéer som buntades ihop till långfilmer. Filmen får en mycket svag tvåa. Den är bättre än de två tidigare utflykterna till Sydamerika men bara tack vare Peter & the Wolf och Willie the Whale som jag tycker är två ganska trevliga delar. Däremellan är det däremot oftast trist.
Next up: Fun & Fancy Free
Make Mine Music (1946)
Good guy: Willie the Whale 2/5
*SPOILER ALERT* Huvudpersonen hämtar jag från sista segmentet i filmen, det om den operasjungande valen Willie, en val som kan sjunga i både tenor, baryton och bas. Samtidigt! En operadirektör tror att valen har slukat en operasångare och vill rädda denne genom att döda valen. Medan Willie tror han sjunger audition för direktören drömmer han sig bort till dom stora operascenerna tills allt får ett abrupt slut då direktören harpunerar valen. Detta måste vara den enda disney-filmen som slutar med att en huvudperson dör även om dom försöker göra det ok genom att berätta att han nu sjunger i himlen.
Bad guy: The wolf 2/5
Nej det blir inte tidigare nämnda operadirektör utan vargen från segmentet Peter & the Wolf som är baserad på en gammal rysk musikalisk saga. Vargen är stor, har crazy ögon och äter upp ankan Sonia som är kompis med huvudkaraktären Peter (tror man iaf, på slutet visar det sig att ankan inte alls blev uppäten).
Love interest: Alice Bluebonnet 1/5
Kommer från ett segment som består av en låt om kärleken mellan två hattar, Johnny Fedora och Alice Bluebonnet. Trist.
Comic relief: Sasha, Sonia & Ivan 1/5
Tillbaka till Peter & the Wolf där Peters kompisar fågeln Sasha, ankan Sonia och katten Ivan får stå för det komiska. Lyckas väl sådär.
Musical numbers: 2/5
Filmen består ju alltså av en mängd på ett eller annat sätt musikaliska segment. Många är tråkiga men Benny Goodman har ett par goa låtar med och det är ganska imponerande med Nelson Eddy som gör alla operasångröster, från Sopran till Bas, i Willie the Whale.
Total: 2/5
Detta är den första av Disneys fyra "Package films" som skapades under WW2 då studion var kort om folk pga kriget. Det blev bara halvklara idéer som buntades ihop till långfilmer. Filmen får en mycket svag tvåa. Den är bättre än de två tidigare utflykterna till Sydamerika men bara tack vare Peter & the Wolf och Willie the Whale som jag tycker är två ganska trevliga delar. Däremellan är det däremot oftast trist.
Next up: Fun & Fancy Free
Disney Classics #7: The Three Caballeros
Back on track
The Three Caballeros (1944)
Good guy: Donald Duck 1/5
Kalle är ganska dryg i långfilmsformat faktiskt. Framförallt när han bara springer efter kvinnor hela tiden.
Bad guy: The Aracuan Bird 3/5
Arabapabapabaparia! Det är här han gör sin debut, den douche-igaste fågeln genom tiderna som vi lärt oss älska på julaftnarna genom åren. Han får inte vara med så mycket men jag älskar honom.
Love interest: Diverse live action-kvinnor 1/5
Kalle blir betuttad i en mängd damer i denna filmen och det enda det för med sig är att man kommer att tänka på såna här hemska filmscener
Comic relief: Pablo the Penguin 2/5
I första segmentet i filmen får vi se en pingvin som är trött på att frysa på sydpolen och beger sig mot värmen. Bjuder på några fnisstillfällen faktiskt.
Musical numbers: 2/5
Precis som i förra filmen så får man lyssna till härliga rytmer i merparten av filmen. Titelspåret är helt ok dessutom.
Total: 1/5
Disney fortsätter att utforska Sydamerika alltså och fortsätter också att vada i segment-träsket. Majoriteten av delarna är bara sång och dansnummer och det blir väldigt tråkigt i längden. Bl a The Aracuan gör dock att denna uppföljare känns lite bättre än Saludos Amigos.
Next up: Make Mine Music
The Three Caballeros (1944)
Good guy: Donald Duck 1/5
Kalle är ganska dryg i långfilmsformat faktiskt. Framförallt när han bara springer efter kvinnor hela tiden.
Bad guy: The Aracuan Bird 3/5
Arabapabapabaparia! Det är här han gör sin debut, den douche-igaste fågeln genom tiderna som vi lärt oss älska på julaftnarna genom åren. Han får inte vara med så mycket men jag älskar honom.
Love interest: Diverse live action-kvinnor 1/5
Kalle blir betuttad i en mängd damer i denna filmen och det enda det för med sig är att man kommer att tänka på såna här hemska filmscener
Comic relief: Pablo the Penguin 2/5
I första segmentet i filmen får vi se en pingvin som är trött på att frysa på sydpolen och beger sig mot värmen. Bjuder på några fnisstillfällen faktiskt.
Musical numbers: 2/5
Precis som i förra filmen så får man lyssna till härliga rytmer i merparten av filmen. Titelspåret är helt ok dessutom.
Total: 1/5
Disney fortsätter att utforska Sydamerika alltså och fortsätter också att vada i segment-träsket. Majoriteten av delarna är bara sång och dansnummer och det blir väldigt tråkigt i längden. Bl a The Aracuan gör dock att denna uppföljare känns lite bättre än Saludos Amigos.
Next up: Make Mine Music
Disney Classics #6: Saludos Amigos
Saludos Amigos (1942)
Good guy: Pedro 1/5
I det andra segmentet hittar vi det lilla chilenska flygplanet Pedro som får flyga och hämta post i Argentina när Papa Plane är sjuk och Mama Plane vägrar och som är det närmaste hjälte man kommer i denna film. För övrigt, vad är Disney's obsession med att någon ska dö, eller åtminstone befaras dö, hela tiden?
Bad guy: Aconcagua 1/5
Amerikas högsta berg är det som lille Pedro får tampas med. Men, tja, det är ett berg. Med ett surt ansikte. Inget mer.
Love interest: Goofy 1/5
För att hitta något love interest här får vi gå till Långbens segment om argentinska cowboys där hans häst är väldigt förtjust i honom av någon anledning. Hästen, eller Pingo som det heter på Pampasslätten, klär t o m ut sig till kvinna och dansar med Långben.
Comic relief: Donald Duck 1/5
Kalle Ankas segment utspelar sig runt Titicacasjön där berättaren pratar om Bolivia medan Kalle tramsar omkring.
Musical numbers: 2/5
Allt var gay på den här tiden tydligen, ja det hade en annan innebörd då men ändå, måste det användas hela tiden? "His gayest musical technicolor feature" står det på postern och "You must meet it, wake up and greet it with a gay song in your heart" sjungs det i titelspåret. Musiken är dock ganska medryckande, framförallt under det avslutande brasilianska segmentet.
Total: 1/5
Förstår inte varför denna är med bland klassikerna. Det är ju inte ens en långfilm. Fyra kortfilmer som tillsammans med live footage av animatörer från Disney som letar inspiration har satts ihop till en 40 minuter lång infomercial om Sydamerika. Visst Disney gjorde en del riktigt bra kortfilmer med Kalle och Långben och co back in the days men dessa fyra håller ingen direkt hög klass tyvärr.
Next up: uppföljaren The Three Caballeros
Ps Jag vet att jag hoppar mellan svenska och engelska namn men ni fattar vad jag menar.
Disney Classics #5: Bambi
Bambi (1942)
Good guy: Bambi 2/5
Söt under första halvan och heroisk under andra halvan av filmen. Gör dock inget större intryck på mig.
Bad guy: Människan 3/5
Att vi inte är så snälla med naturen är väl ingen nyhet direkt. I Bambi skjuter människan en hjälplös hjortmamma (och en fågel) till döds och hinner dessutom med att bränna ner halva skogen. Även om ingen människa syns i bild så råder det inget tvivel om att vi är riktigt elaka.
Love interest: Faline 1/5
Inleder ganska kaxigt som ung men bleknar ju längre filmen går.
Comic relief: Thumper 2/5
Svårt att inte tycka att Thumper är åtminstone lite charmig även om han låter ganska retarded i början.
Musical numbers: 1/5
Bara en låt jag kommer ihåg och det är för att den kommer direkt efter att vintern tar slut i och med att Bambi inser att hans mamma har dött. Vad är det då för låt som kommer efter scenen där den äldre hjorten berättat att Bambis mamma inte längre är vid livet i det dystra snöiga landskapet? Jo en överdrivet glättig sång där en fågelkör skanderar "Let's sing a gay little spring song". Snacka om att släta över Disneys dittils sorgligaste ögonblick.
Total: 2/5
Bambi är mestadels så söt så man börjar famla efter en insulinspruta. Ibland blir den seriös och dyster men det håller inte, storyn är för tunn. Finns det ens en story? Vackert animerad är den iaf, jga blev framförallt förtjust i fightingscenen mellan en vuxen Bambi och en annan hjort som var väldigt snyggt ljussatt och färglagd.
Next up: Saludos Amigos
Disney Classics #4: Dumbo
Dumbo (1941)
Good guy: Dumbo 2/5
Dumbo säger ingenting men han är ju so darn cute och man tycker ju synd om honom.
Bad guy: The Ringmaster 1/5
Inte så elak egentligen, försöker bara sköta sin cirkus om än på ett ganska strikt sätt.
Love interest: Timothy Q Mouse 2/5
Brist på kärlek även i denna film så kör på vänskap istället. Dumbos bäste vän är musen Timothy som gör allt han kan för att få den storörade elefanten på bättre humör vilket bl a inkluderar att supa ner honom.
Comic relief: Jim Crow & Co 1/5
Visst man kan diskutera hur pass mycket rasistiska stereotyper dessa kråkor är men det orkar jag inte ge mig in på. Dom är inte med så mycket och är inte särskilt roliga men har ett rätt schysst sångnummer iaf.
Musical numbers: 2/5
Inte så många minnesvärda låtar utöver tidigare nämnda When I See an Elephant Fly och Pink Ekephants on Parade som spelas under den härliga fyllesekvensen.
Total: 2/5
Nja, Dumbo håller inte riktigt i mitt tycke. Den var planerad som en halvtimmes kortfilm men Walt ville att det skulle bli en långfilm av Dumbo. Nu blev den en timme lång och den känns ju inte utdragen på något sätt men jag tycker ändå att det mycket väl hade kunnat räckt med en halvtimme, det händer liksom inte så mycket i filmen. Den fina fylledrömmen är bäst.
Next up: Bambi
Disney Classics #3: Fantasia
Om det var svårt att fylla i kategorierna på Pinocchio så blir det ännu tuffare med denna då det inte ens är en riktig film utan sju experimentella musikvideos.
Fantasia (1940)
Good guy: Mickey Mouse 2/5
Inte så mycket good guy som main guy. Inte så mycket main guy heller egentligen då han bara förekommer i ett segment. Posterboy för filmen är han ju vilket fall som helst och det får duga. Musse Pigg har aldrig sett bättre ut än i sin röda talar och sin blåa trollkarlshatt (som han visserligen snott från sin mästare, so much for the good guy)
Bad guy: Chernabog 3/5
Även känd som Satan, kan ju inte bli så mycket mer bad guy än så och djävulen ser väldigt skräckinjagande ut i denna filmen. Figurerar i det sista, och kanske det bästa, segmentet.
Love interest: Halv-/helnakna kentaurer 1/5
Den enda kärleken som finns i den här filmen är den som ett gäng cupids framställer hos de mer eller mindre avklädda kentaurerna i det femte segmentet.
Comic relief: Orkestern 2/5
Finns ingen utpräglad comic relief i något av segmenten så vilken tur att orkestern som vi får se mellan dom olika delarna kan "skoja" till det, dels genom att med den torraste orkesterhumorn jamma på en liten skämtsam truddelut direkt efter pausen men framförallt när en killes klockspel helt random välts över honom.
Musical numbers: 4/5
Även om det är mest sånger jag tänker på när det kommer till den här kategorin så är ju trots allt hela Fantasia ett musical number och i majoriteten av avsnitten så är det riktigt snyggt arbete mellan animationen och dom klassiska styckena.
Total: 3/5
Kul att se hur dom vågade experimentera med musik och animering i långfilmsformatet, för övrigt den enda Disney-filmen som är över två timmar. För det mesta funkar det bra men det blir lite utdraget trots allt. Snyggt är det iaf, hade nog varit bättre om man hade fått uppleva den på bio.
Next up: Dumbo
Fantasia (1940)
Good guy: Mickey Mouse 2/5
Inte så mycket good guy som main guy. Inte så mycket main guy heller egentligen då han bara förekommer i ett segment. Posterboy för filmen är han ju vilket fall som helst och det får duga. Musse Pigg har aldrig sett bättre ut än i sin röda talar och sin blåa trollkarlshatt (som han visserligen snott från sin mästare, so much for the good guy)
Bad guy: Chernabog 3/5
Även känd som Satan, kan ju inte bli så mycket mer bad guy än så och djävulen ser väldigt skräckinjagande ut i denna filmen. Figurerar i det sista, och kanske det bästa, segmentet.
Love interest: Halv-/helnakna kentaurer 1/5
Den enda kärleken som finns i den här filmen är den som ett gäng cupids framställer hos de mer eller mindre avklädda kentaurerna i det femte segmentet.
Comic relief: Orkestern 2/5
Finns ingen utpräglad comic relief i något av segmenten så vilken tur att orkestern som vi får se mellan dom olika delarna kan "skoja" till det, dels genom att med den torraste orkesterhumorn jamma på en liten skämtsam truddelut direkt efter pausen men framförallt när en killes klockspel helt random välts över honom.
Musical numbers: 4/5
Även om det är mest sånger jag tänker på när det kommer till den här kategorin så är ju trots allt hela Fantasia ett musical number och i majoriteten av avsnitten så är det riktigt snyggt arbete mellan animationen och dom klassiska styckena.
Total: 3/5
Kul att se hur dom vågade experimentera med musik och animering i långfilmsformatet, för övrigt den enda Disney-filmen som är över två timmar. För det mesta funkar det bra men det blir lite utdraget trots allt. Snyggt är det iaf, hade nog varit bättre om man hade fått uppleva den på bio.
Next up: Dumbo
Disney Classics #2: Pinocchio
Lite svårt att redovisa dom olika kategorierna för denna film men jag gör ett försök:
Pinocchio (1940)
Good guy: Pinocchio 2/5
Precis som Snövit så är denna films huvudkaraktär naiv och blåst. Till Pinocchios försvar ska dock sägas att han är en liten pojke. GJORD AV TRÄ! What's your excuse Snövit? Trots det är han inte så jättekul den där italienaren.
Bad guy: The Coachman 1/5
Egentligen kanske Honest John är the main bad guy men t o m han är rädd för The Coachman och tycker att denne kanske går över gränsen. The Coachman är också helt klart elakare; han kidnappar massa dumma ungar, skeppar dom till Pleasure Island, låter dom röka, supa, slåss och leva jävel tills dom slutligen förvandlas till åsnor som han kan skicka till arbete i gruvor. Elakt! Men han får bara en etta i betyg för att han trots allt har en så liten roll i filmen.
Love interest: Geppetto 2/5
Nej nej nej jag läser inte in någon typ av pedofili i den här filmen men i brist på något riktigt Love interest så tänkte jag att jag får gå på kärleken mellan en far och hans son. Geppetto är hur som helst en rätt mysig farbror med coola klockor.
Comic relief: Jiminy Cricket 1/5
Återigen svårt att välja. Geppettos katt Figaro gör för lite och samma med Honest Johns medhjälpare Gideo (också en katt) så Jiminy Cricket, eller Benjamin Syrsa, får representera komiken. Tyvärr så är han som den där kompisen som alla har som ständigt försöker säga små lustiga saker men som ingen skrattar åt. Dessutom så verkar han behöva få ligga, big time. Otaliga träfigurer som han desperat spanar in och han försöker också få till det med fen verkar det som.
Musical numbers: 2/5
When You Wish Upon a Star vann en oscar för bästa låt och ja den är ju fin. I've Got No Strings är också rätt bra men annars är det inte så mycket mer värt att nämna.
Total: 3/5
Inte så bra betyg i de olika kategorierna men jag tycker filmen är bra ändå. Snäppet bättre än Snövit faktiskt. Mycket crazy shit som pågår i filmen, det självklara såklart att en marionettdocka börja leva men också att barn förvandlas till åsnor, Geppetto hamnar inuti en val och att Jiminy Cricket, Honest John (en räv) och Gideo beter sig som människor då inga andra djur i filmen gör det, men man gillar ju det absurda. Mycket moralkakor i denna film givetvis men jag tycker att den kommer undan med det utan att det blir alltför sliskigt. På slutet blir det också ganska spännande faktiskt.
Next up: Fantasia
Pinocchio (1940)
Good guy: Pinocchio 2/5
Precis som Snövit så är denna films huvudkaraktär naiv och blåst. Till Pinocchios försvar ska dock sägas att han är en liten pojke. GJORD AV TRÄ! What's your excuse Snövit? Trots det är han inte så jättekul den där italienaren.
Bad guy: The Coachman 1/5
Egentligen kanske Honest John är the main bad guy men t o m han är rädd för The Coachman och tycker att denne kanske går över gränsen. The Coachman är också helt klart elakare; han kidnappar massa dumma ungar, skeppar dom till Pleasure Island, låter dom röka, supa, slåss och leva jävel tills dom slutligen förvandlas till åsnor som han kan skicka till arbete i gruvor. Elakt! Men han får bara en etta i betyg för att han trots allt har en så liten roll i filmen.
Love interest: Geppetto 2/5
Nej nej nej jag läser inte in någon typ av pedofili i den här filmen men i brist på något riktigt Love interest så tänkte jag att jag får gå på kärleken mellan en far och hans son. Geppetto är hur som helst en rätt mysig farbror med coola klockor.
Comic relief: Jiminy Cricket 1/5
Återigen svårt att välja. Geppettos katt Figaro gör för lite och samma med Honest Johns medhjälpare Gideo (också en katt) så Jiminy Cricket, eller Benjamin Syrsa, får representera komiken. Tyvärr så är han som den där kompisen som alla har som ständigt försöker säga små lustiga saker men som ingen skrattar åt. Dessutom så verkar han behöva få ligga, big time. Otaliga träfigurer som han desperat spanar in och han försöker också få till det med fen verkar det som.
Musical numbers: 2/5
When You Wish Upon a Star vann en oscar för bästa låt och ja den är ju fin. I've Got No Strings är också rätt bra men annars är det inte så mycket mer värt att nämna.
Total: 3/5
Inte så bra betyg i de olika kategorierna men jag tycker filmen är bra ändå. Snäppet bättre än Snövit faktiskt. Mycket crazy shit som pågår i filmen, det självklara såklart att en marionettdocka börja leva men också att barn förvandlas till åsnor, Geppetto hamnar inuti en val och att Jiminy Cricket, Honest John (en räv) och Gideo beter sig som människor då inga andra djur i filmen gör det, men man gillar ju det absurda. Mycket moralkakor i denna film givetvis men jag tycker att den kommer undan med det utan att det blir alltför sliskigt. På slutet blir det också ganska spännande faktiskt.
Next up: Fantasia
Disney Classics #1: Snow White and the Seven Dwarfs
51 filmer ingår i the Disney Animation Canon, eller Disney Classics eller Disney Features eller vad man nu vill kalla samlingen, och jag ska alltså gå igenom varenda en, från Snövit till senaste Nalle Puh-filmen vilket innebär att jag även kommer kolla på Make Mine Music (whatever the hell that is) och även den bedrövliga The Black Cauldron (Taran och den magiska kitteln) en andra gång. Jag ska även skriva lite kortare reflektioner på varje film. Det blir ingen riktig recension utan jag tänkte betygsätta den, på en 1-5-skala, i olika kategorier med tillhörande kommentarer. Kategorierna är: Good guy, Bad guy, Love interest, Comic relief, Musical numbers och Total. Varför engelska kan man undra? Jag kände helt enkelt inte för att försöka hitta någon halvtaskig svensk översättning på t ex Comic relief och dessutom så kommer jag kolla alla filmer på engelska så varför inte. Först ut är alltså:
Snow White and the Seven Dwarfs (1937)
Good guy: Snow White 2/5
Snövit är sjukt naiv och känns väldigt blåst. Hon sjunger ju fint men jag har väldigt svårt att känna något för henne.
Bad guy: Queen Grimhilde 3/5
Hon gör allt hon kan för att mörda sin egen styvdotter enbart för att en magisk spegel säger att Snövit är vackrare än drottningen. Seems a bit harsh men framförallt elakt. Satte ribban med sin fåfänga och elakhet för efterträdande disney-skurkar. Förstår däremot inte riktigt varför hon valde ett läskigt häx-utseende och svart kåpa när hon ska lura Snövit att hon är en snäll tant som ger bort äpplen, tur för drottningen att Snövit är så korkad som går på det ändå.
Love interest: The Prince 1/5
Prinsen gör ju inte mycket väsen av sig. Är med i början och sjunger en sång som gör att Snövit blir störtkär i honom och dyker upp i slutet och räddar henne. Utöver det vet man inget om honom så jag utgår från att han är en douche och även om det står "Lived happily ever after" så tror jag dom skiljde sig inom ett år efter att filmen tar slut.
Comic relief: The Dwarfs 3/5
Går igenom dom en och en:
Doc (Kloker): Ganska rolig när han blandar ihop orden.
Happy (Glader): Gör ju typ ingenting.
Sleepy (Trötter): Hans running gag med flugan känns lite obegripligt.
Bashful (Blyger): Är ju rätt söt.
Sneezy (Prosit): Röstskådespelaren ringde tydligen upp Walt Disney och gjorde sin nysning och fick jobbet och ja den är ju rätt skoj.
Dopey (Toker): Är ju ganska rolig, fast ändå inte, eller jo lite, eller nja...
Grumpy (Butter): Filmens bästa karaktär! Lockar till en del skratt med sina uttryck och med den dialekt han använder sig av.
Som helhet så är dvärgarna ändå väldigt charmiga och det är dom som gör filmen helt klart.
Musical numbers: 2/5
Återigen så är det dvärgarna som räddar showen. Man blir ju glad av både Heigh-Ho och The Dwarfs' Yodel Song (The Silly Song) även om man sett den senare hur många gånger som helst på julafton. Dom andra låtarna i filmen är om än klassiker så rätt tråkiga.
Total: 3/5
Även om filmen stundtals känns lite tråkig så är den trots allt en klassiker. Visst man ska väl inte tycka om en film bara för att det är en klassiker men i och med denna film så satte Disney standarden för animerad långfilm och det ska premieras tycker jag. Den är snart 75 år gammal men animeringen håller fortfarande imponerande hög klass. Sekvensen när Snövit flyr genom skogen tidigt i filmen är väldigt välgjord. Plus att dvärgarna som sagt är rätt roliga.
Snow White and the Seven Dwarfs (1937)
Good guy: Snow White 2/5
Snövit är sjukt naiv och känns väldigt blåst. Hon sjunger ju fint men jag har väldigt svårt att känna något för henne.
Bad guy: Queen Grimhilde 3/5
Hon gör allt hon kan för att mörda sin egen styvdotter enbart för att en magisk spegel säger att Snövit är vackrare än drottningen. Seems a bit harsh men framförallt elakt. Satte ribban med sin fåfänga och elakhet för efterträdande disney-skurkar. Förstår däremot inte riktigt varför hon valde ett läskigt häx-utseende och svart kåpa när hon ska lura Snövit att hon är en snäll tant som ger bort äpplen, tur för drottningen att Snövit är så korkad som går på det ändå.
Love interest: The Prince 1/5
Prinsen gör ju inte mycket väsen av sig. Är med i början och sjunger en sång som gör att Snövit blir störtkär i honom och dyker upp i slutet och räddar henne. Utöver det vet man inget om honom så jag utgår från att han är en douche och även om det står "Lived happily ever after" så tror jag dom skiljde sig inom ett år efter att filmen tar slut.
Comic relief: The Dwarfs 3/5
Går igenom dom en och en:
Doc (Kloker): Ganska rolig när han blandar ihop orden.
Happy (Glader): Gör ju typ ingenting.
Sleepy (Trötter): Hans running gag med flugan känns lite obegripligt.
Bashful (Blyger): Är ju rätt söt.
Sneezy (Prosit): Röstskådespelaren ringde tydligen upp Walt Disney och gjorde sin nysning och fick jobbet och ja den är ju rätt skoj.
Dopey (Toker): Är ju ganska rolig, fast ändå inte, eller jo lite, eller nja...
Grumpy (Butter): Filmens bästa karaktär! Lockar till en del skratt med sina uttryck och med den dialekt han använder sig av.
Som helhet så är dvärgarna ändå väldigt charmiga och det är dom som gör filmen helt klart.
Musical numbers: 2/5
Återigen så är det dvärgarna som räddar showen. Man blir ju glad av både Heigh-Ho och The Dwarfs' Yodel Song (The Silly Song) även om man sett den senare hur många gånger som helst på julafton. Dom andra låtarna i filmen är om än klassiker så rätt tråkiga.
Total: 3/5
Även om filmen stundtals känns lite tråkig så är den trots allt en klassiker. Visst man ska väl inte tycka om en film bara för att det är en klassiker men i och med denna film så satte Disney standarden för animerad långfilm och det ska premieras tycker jag. Den är snart 75 år gammal men animeringen håller fortfarande imponerande hög klass. Sekvensen när Snövit flyr genom skogen tidigt i filmen är väldigt välgjord. Plus att dvärgarna som sagt är rätt roliga.
