Veckans demo: Lucidity
Lite dåligt med nya demos att ladda hem på krysslådan men det hindrar inte Demo-torsdag! Jag har precis spelat igenom Game trial till Arcade-spelet Lucidity, ett pussel-plattformspel från Lucas Arts.
I fjol blev indie-spelet Braid en oväntad succé. Spelet utvecklades av en ensam kille och var oerhört simpelt men likväl genialiskt. Braid var ett pussel-plattform spel, ett Super Mario Bros med problemlösning som innebär olika sorters tidmanipulation. Braid visade att det inte behövs någon gigantisk budget eller invecklad spelteknik för att skapa en bra spelupplevelse.
Nu släpper Lucas Arts sitt Lucidity till Xbox Arcade och jag kan bara gissa men hade det inte varit för Braid hade inte storföretaget gjort ett minimalistiskt och stillsamt pussel-plattformsspel.
I Lucidity hjälper man den lilla tjejen Sofi som omedvetet traskar omkring i sina fantasifulla drömmar. Med hjälp av diverse föremål (fläktar, slangbellor, plattformar m.m.) ska man försöka få Sofi att inte promenera ner i nån avgrund eller in i nån förvuxen insekt. På vägen till banornas mål (en brevlåda med vykort från Sofis Nana) finns även eldflugor som man kan samla för att öka Sofis hälsa och för att låsa upp extrabanor, detta gör att man måste lösa banorna på olika sätt om man vill samla alla eldflugor.
Luciditys stil är ofantligt vacker och väldigt charmig men när man stirrat färdigt på dom vackert tecknade miljöerna inser man att Lucidity inte är i närheten av den spelglädje som Braid bjöd på. Att Sofi går konstant i ett ganska makligt tempo kan när det hettar till bli en frustrerande utmaning men nu och då blir det bara frustrerande när man t ex väntar på att hon ska komma fram till trappan man slängt fram nån jävla gång. Sen att föremålen man får för att hjälpa Sofi på vägen kommer slumpmässigt känns inte heller som det hjälper till att förhöja spelkänslan utan blir mest bara bökigt.
Lucidity är mycket vackert och rätt skoj ett tag och för knappa hundralappen ska man kanske inte begära så mycket.
I fjol blev indie-spelet Braid en oväntad succé. Spelet utvecklades av en ensam kille och var oerhört simpelt men likväl genialiskt. Braid var ett pussel-plattform spel, ett Super Mario Bros med problemlösning som innebär olika sorters tidmanipulation. Braid visade att det inte behövs någon gigantisk budget eller invecklad spelteknik för att skapa en bra spelupplevelse.
Nu släpper Lucas Arts sitt Lucidity till Xbox Arcade och jag kan bara gissa men hade det inte varit för Braid hade inte storföretaget gjort ett minimalistiskt och stillsamt pussel-plattformsspel.
I Lucidity hjälper man den lilla tjejen Sofi som omedvetet traskar omkring i sina fantasifulla drömmar. Med hjälp av diverse föremål (fläktar, slangbellor, plattformar m.m.) ska man försöka få Sofi att inte promenera ner i nån avgrund eller in i nån förvuxen insekt. På vägen till banornas mål (en brevlåda med vykort från Sofis Nana) finns även eldflugor som man kan samla för att öka Sofis hälsa och för att låsa upp extrabanor, detta gör att man måste lösa banorna på olika sätt om man vill samla alla eldflugor.
Luciditys stil är ofantligt vacker och väldigt charmig men när man stirrat färdigt på dom vackert tecknade miljöerna inser man att Lucidity inte är i närheten av den spelglädje som Braid bjöd på. Att Sofi går konstant i ett ganska makligt tempo kan när det hettar till bli en frustrerande utmaning men nu och då blir det bara frustrerande när man t ex väntar på att hon ska komma fram till trappan man slängt fram nån jävla gång. Sen att föremålen man får för att hjälpa Sofi på vägen kommer slumpmässigt känns inte heller som det hjälper till att förhöja spelkänslan utan blir mest bara bökigt.
Lucidity är mycket vackert och rätt skoj ett tag och för knappa hundralappen ska man kanske inte begära så mycket.
Kommentarer
Trackback
