Spelhösten 09

Det jag pysslar med som allra mest nu för tiden är att ägna tid åt två av årets största titlar i spelbranschen, Modern Warfare 2 och Assassin's Creed 2. Uppföljare till två av 2007 års mest uppmärksammade titlar, noterbart är att Modern Warfare släpptes 7 nov 07 och Assassin's Creed den 14 nov 07 och deras uppföljare släpptes nästan exakt två år senare, MW2 10 nov 09 och AC2 17 nov 09. 2007 års upplagor fick rätt vitt skillda framgångar, Modern Warfare revolutionerade online-spelet och jag och väldigt många med mig har spelat det mer eller mindre konstant från release fram till releasen av tvåan. Assassin's Creed däremot fick mycket ros för sin grafik och öppna värld men fick minst lika mycket ris för den extremt enformiga uppdragsdesignen. Därför har årets två uppföljare varit väldigt intressanta. Skulle Modern Warfare 2 kunna toppa den fantastiska föregångaren och kunde Assassin's Creed 2 ta till sig av kritiken och göra en lysande uppföljare? Svaren är ja och ja!

Modern Warfare 2 har kanske varit det mest hypade spelet någonsin och det är väldigt förståligt. Ettan var som sagt helt fantastisk framförallt för dess multiplayer-del. Det har inte gjorts några jättestora förändringar till tvåan dock en mängd småjusteringar, tillägg och förbättringar som förhöjer online-upplevelsen. Dessutom har det lagts till ett nytt spelläge, spec ops, som är som en blandning av singleplayer och multiplayer där man, helst tillsammans med en kompis, spelar genom olika banor, många som bygger på singleplayer-banor. Campaign-delen är dessutom, om än kort, riktigt kul att spela. Den tog lite dryg fem och en halv timme att klara vilket som sagt kan kännas i kortaste laget men intensiteten, storyn och bandesignen väger upp ordentligt. Och efter att ha tillbringat runt 50 timmar online så känns det verkligen som man får valuta för pengarna.

Assassin's Creed 2 har mer eller mindre tagit varenda liten grej kritikerna påpekat och fixat det. Och den mesta kritiken anspelade på den enformighet som uppdragen erbjöd i ettan vilket också fått den mesta bearbetningen i tvåan. Nu är det nästan alltid nåt nytt göra varje gång man får ett uppdrag vilket såklart är mycket bra. Något som också förbättrats är den historiska skildringen, denna gång har man tillgång till en databas med fakta om byggnader, platser människor m m i det gamla renässans-Italien, något som jag uppskattar och som jag tyckte saknades i ettan eftersom spelserien är så laddad av historik. Grafiken är såklart snygg och att springa och hoppa bland hustaken känns fortfarande lika tillfredsställande. Det har inte ändrats mycket där alltså, både på gott och ont, mestadels gott såklart. Man får inte samma wow-upplevelse som ettan bjöd på men det är ju fortfarande förbannat snyggt.

Eftersom detta inlägg började skrivas för ett bra tag sen men allt som har med bloggen att göra har dragit ut på tiden så har jag även införskaffat DJ Hero. Guitar Hero 3, 4 och 5 samt Metallica finns i mitt spelbibliotek och jag tycker om dem allihopa. Däremot har det inte blivit allt för mycket spelande på plastinstrumenten så därför känns det nya plast-turntable till DJ Hero väldigt uppfriskande. Spelet är i stort sett uppbyggt på samma sätt som Guitar Hero men det känns på nåt sätt som man är mer delaktig i musikspelandet än tvpselandet som låtsats-DJ än som wannabe rockstar. När man kommer in i "zonen" och får ett härligt flyt i scratchandet och crossfadeandet så får man en känsla av att man åstadkommit något musikaliskt och inte bara fått en ny Xbox-Achievment.
En grym låtlista med fantastiska remixar och mashups hjälper DJ Hero att bli bästa musikspelet på länge.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0